Tacksam.
Min älskade lilla farmor.
Det gör ont i mig när jag tänker på det.
Från att ha varit farmor till att vara någon helt annanstans tog bara någon timme.
Hon var frisk i 87 år och sedan dog hon.
Hon var älskad och omtyckt av många.
Hon var tillsammans med kända ansikten när hon dog.
Jag tror att min farfar kom och mötte henne där i glappet mellan liv och död.
Därför är jag tacksam.
För kan man egentligen önska sig ett bättre liv och en bättre död?
Jag tror inte det.
Jag är så tacksam!
Kram
M
Så fint du skrev. Underbart. Jag håller med vartenda ord. Hon var en underbar människa.
Birgitta
Åh, så tråkigt!
Fast kanske ändå inte, vi ska alla den vägen vandra och har man tur får man vara frisk fram till 87.
Kram! (För att du är du och för att din farmor gått bort.)
Vad fint skrivet...
Sorgligt men positivt ändå.
Kramar till dig och de dina.
U+e
Birgitta: Ja verkligen... hoppas att du kanske kan komma ner till begravningen...
Nilla: Ja det är liksom en blandning av total nattsvart sorg till att man själv inte skulle tacka nej till ett sådant slut... (kram!)
Ulrika;Kram till dig med...
Så vackert du skrev. Jag träffade din farmor och farfar ofta när jag var barn med min farmor S. Det fanns så mycket hjärta och värme...alltid. Tänker på er!
Helene: Tack för orden... jag önskar att jag visste mer om farmor och farfar än vad jag gör nu... Försökte alltid "intervjua" farmor men hon lyckades alltid svara utan att svara... Är S sonja? Mmmm.... jag tyckte mycket om Sonja...
Ja det är min lilla farmor. Minns jag helt fel - men brevväxlade inte ni lite ett tag, eller? Jag tyckte mycket om din farmor (och farfar) med...vi lånade ju stugan i Torsö ett par ggr(-76/77) och jag fick åka runt i stugorna med farmor. Och tänk i Torsö har vi blivit kvar varje sommar .....fast nu i en annan stuga. Du har min mail..hör gärna av dig vid tillfälle! Otroligt fin blogg du har skapat!
