Mikas atelje...

... jag har en ny passion... jag kan inte hjälpa det... men finns det en sak som kan få mig ur balans och drastiskt spendera pengar helt irrationellt så är det:


Låter helt galet jag vet! Men jag går verkligen igång på det. Hihihihi...
Så när jag för flera månader sedan köpte en liten kollektion färgpennor som jag sedan lade åt sidan utan att knappt testa dom förstod jag att stressat alldeles för mycket med fel saker... men jag gjorde inget åt saken just då.
För ett par veckor sedan hittade jag pennorna och bestämde mig för att testköra dom så blev jag helt LYRISK! Dom var fantastiska!!!!!! Nu ser ca 45% av er säkert helt frågande på skärmen och 53% suckar och undrar om jag riktigt frisk... 2% tycker säkert att jag är konstig som inte provat dessa pennor förut.
Pennornas namn då?

Promarkers....mmmm promarkers, promarkers, promarkers...prrrrrrrromaaaarkeeeers....

När jag testat som 5 jag hade så köpte jag 17 till i olika kulörer...

För dig som tecknar mycket kan jag verkligen rekommendera dom! Blir underbara klara färger utan en massa "streck" i ytan. Säkert inte giftfria...

Jag köpte mina på scraplyckan där dom kostar 24:- styck. Jag har inte hittat billigare någon annanstans... det här börjar kännas som ett reklaminslag... nåväl när vi ändå är inne på reklam så kan jag nämna att jag hjälpt till med den senaste stämpelkollektionen som finns till försäljning här. Kan finnas något för scraptokiga människor där.


Kram
Mika

Tuschad akvarell. Illustrerad för ett av mina egna projekt

...Michael Jackson är död... 50 år, hjärtstillestånd... utfattig... bortglömd...

    ...eller?...

        ...Michael Jackson går under jorden, låtsas att han är död, säljer en massa plattor, blir stenrik och drar sig undan och lever gott på en tropisk ö någonstans...

                                         ...jag skulle bli en så bra konspirationsteoretiker...

The King has left the building!
Mika

Idag har jag blivit rejält bortskämd av min kära, käraste kusin. Jag och töserna åkte ut till henne i förmiddags för att inspektera hennes (och hennes nya sambos) nyinflyttade hem. Vädret var underbart och graderna steg under hela dagen (slutade på 27,5 vid fyratiden). Inte nog med att dom flyttat till ett nytt hem, dom har pool också... den var klart tjejerna tvungna att prova. Så låt mig beskriva min dag så här:
Jag har suttit och tittat på tre tjejer som har tokroligt när dom badar medans jag blivit serverad superb mat, fika och dessert i lagom tempo. Till detta har det pratats mycket heminredning och de flesta problem jag hade är avbetade.
Vi bestämde att vi ska träffas igen om några veckor... och då här hemma hos mig. Måste genast planera hur jag ska kunna skämma bort henne...

Kram
Mika

...även när det är sommar och varmt ute... och nu har jag sett en underbar, oförutsägbar "one of a kind" serie:

Pushing daisies!

Första avsnittet avfyrades i söndags på tv3. Den handlar om en kille som kan, genom beröring, väcka en död och genom ytterligare en döda dom för evigt. Är djuret eller personen levande mer än en minut så dör någon/något annat... Väldigt roligt och väldigt morbid!

Givetvis har han väckt sitt livs kärlek från döden och kan nu inte röra henne igen (bitterljuva kärlek!!!!)

Se den! Söndag klockan 19:00!

Fick höra att linfröolja ska vara ungefär likvärdigt med fiskleverolja... eller nej... det har jag inte alls det hört... jag har hört att det ska vara väldigt nyttigt... Så sagt och gjort... när jag såg att dom sålde linolja tillsammans med matolja på affären läste jag på flaskan:

Ohoj där ute i landet! Hoppas att ni har en bra midsommar helg med det typiskt svenska midsommarvädret!!! Jag har haft det underbart med familj och vänner hela helgen... Jag har dessutom hittat en ny passion... men det skriver jag mer om en annan dag!
Igår gjorde jag en fantastisk go, frisk, lättäten och "lättbakad" tårta som jag delar med mig här:



Recept:

1 st	marängbotten
Vit chokladmousse:
150 g	vit choklad
0,5 msk	smör
2,5 dl	vispgrädde
2 st	äggulor
Jordgubbsmousse:
300 g	tinade jordgubbar (eller en liter färska)
4 st	gelatinblad
0,75 dl	vatten
1 dl	strösocker
2,5 dl	grädde (visp-)

Garnering: Citronmeliss, jordgubbar och hyvlad vit choklad.
Gör så här:

1 Ta fram en form med löstagbar kant, 24–26 centimeter i diameter. Lägg marängbottnen i formen.

2 Chokladmoussen: Smält choklad och smör på låg värme i micron. När det är gjort: rör ner en äggula i taget.

3 Vispa grädden. Blanda först ner lite av grädden i den smälta chokladen. Vänd sedan ner resten av grädden.

4 Häll chokladmoussen i formen och skaka försiktigt så den rinner runt bottnen. Frys 45 minuter så att moussen stelnar.

5 Jordgubbsmoussen: Mixa jordgubbarna till puré.
Lägg gelatinet i blöt i kallt vatten 5 minuter. Koka upp vatten och socker och ta kastrullen från värmen. Låt gelatinbladen smälta i sockervattnet. Låt svalna och blanda med jordgubbspurén.

6 Vispa grädden (inte för hårt). Vänd snabbt ner grädden i den kalla jordgubbspurén med luftiga tag.

7 Häll jordgubbsmoussen över den vita chokladmoussen. Täck över formen och frys tårtan minst 4 timmar. Låt tårtan stå i rumstemperatur cirka 30 minuter innan servering. Garnera med jordgubbar, citronmeliss och hyvlad vit choklad....

Mmmmmmm....

...hihihi... jag har inte rakat benen!!!!

Charlotte Roche

...men seriöst... tycker man verkligen att kroppshår är äckligt? Det är bara hår ju!

Så i dessa tider när allt känns blase och som det var gjort i förrgår finns det alltså ett sätt kvar att provocera... så enkelt... Det är skrämmande... tror jag ska odla franska armhålor...

Långa, håriga kramar
Mika

Läääääänge har jag jäspat bara någon har nämnt mina barnboksillustrationer... men idag hittade jag en sida som gjorde mig alldeles varm, motiverad och målinriktad igen.
Delar med mig här:

Matilda

Kolla in hennes potfolio!!!! och läs hennes beskrivningar av arbetet som illustratör... Åh! Jag vill också!

*raffsar bland torra promarkers*

Mika

Jag är tidsoptimist. Jag tror att jag klarar av allt på ingen tid alls. Jag stressar som en idiot genom det mesta här i livet och när jag bjuder över folk på middag så önskar jag att det var dags för dessert innan dom knappt satt sig ner... för på så vis hade vi snart varit klara.

Jag tror att jag klarar av allt... på ingen tid alls. Så när människor i min närhet ber mig om hjälp så är det klart att jag ställer upp. "Hon/han verkar ju behöva min hjälp... jag kan göra mitt efter..." Sedan står jag där mitt i skiten med hundra saker som jag skulle gjort i förrgår.

När jag på något vis lyckats ta mig igenom hela dynghögen av tjänster, åtaganden och sysslor så rasar jag ihop som ett korthus och finner inte orken till något... inte ens det som i vanliga fall är roligt.

Det räcker nu. Det är bra nu. Jag har min lösning och det är inte tio "Ave Maria". Jag ska säga "nej" eller "jag behöver mer tid..."
Jag har min tid planerad. Det jag ska göra är viktigt.

Detta kommer bli svårt... jag sitter redan och funderar på hur det kommer gå... men jag måste vara stark här. Måste stå upp för mig själv.

...men först måste jag lära mig att inte hålla andan när jag tänker dom här tankarna... ;) *pustar ut*

Mika
(som från och med nu slutar räkna sekunder.)

 

Vaknade i morse med två små flickor sovandes på varsin sida om mig... dom är så otroligt härliga och mysiga när dom sover... Båda hade tryckt sin lilla näsa mot mig så jag kunde känna varje liten snarkning och litet andetag. Jag låg så i säkert en timme, alldeles stilla och bara njöt... för någonstans inom mig finns det en liten röst som tjatar om och om igen:
-Njut... det varar inte för evigt...
Jag tycker det är bra att rösten finns där... men jag önskar att den inte gjorde mig så förbaskat vemodig.

Här om dagen lovade jag min dotter att hon, farmor och mormor skulle få bo hos mig för alltid...
Undrar vad farmor och mormor tycker om det ;).
Men jag ska inte hymla det är en liten dröm hos mig... ett STORT (så man inte trampar på varandra) generationsboende... tänk vad härligt om man kunde bo nära, nära sin familj och dom man älskar... där alla hjälps åt med det man kan...
När slutade vi egentligen ta hand om våra föräldrar när dom blev gamla? När slutade vi ta in dom i våra hem och låta dom få en trygg och lugn ålderdom??? Kommer vi gå tillbaka till det nu när det inte finns platser på ålderdomshemmen? eller bor vi för trångt och lever för hektiska liv för att det ska fungera?

Hm...

...till tre (!!!) timmars arbete en fredageftermiddag/kväll... Känns lite konstigt att avbryta min annars så lediga dag på det här viset...

Nåväl... Det finns dom som har det värre! Stackars studenterna i sina vita små klänningar... Trippandes i regnet...
Helvete! Det kommer inte finnas en parkering i hela stan ledig nu till 15.00...

*fick genast superbråttom och försvann*

... så ville jag absolut inte ha några tips eller råd från någon. Jag tyckte att allt alla sa var "gammalt" och förlegat.

...nu sitter jag i samma sits själv... när mina vänner pratar om barn och graviditer så får jag bita mig i tungan. Jag hör att dom är på väg i samma spår som jag gick ibland... alla var inte dom bästa men jag märker att dom inte är mottagliga för råd... så jag är tyst, nyper mig i armen och ler. I mitt huvud går samma mening om och om igen:
"Dom lär märka det själva, det finns inget du kan säga som kommer få dom att ändra tankar..."

Men snälla, snälla... låt mig ge två råd... i alla fall här... lyd dom eller inte...jag har i alla fall gett dom:

1.) Köp inte en massa baby prylar eller baby kläder. Spar pengarna till det att dom blir lite äldre! (Jag tänker på sangeninc-blöjhinkar, sjalar, bärselar, självgungande babysitsar...) Det är under en sådan kort tid sådant används och är man helt tvungen att ha det så köp begagnat eller låna. Köp inte heller för mycket kläder i strl 50-56 (man får nästan allt man behöver ändå!)
2.)Ta det lungt med allt den första tiden... Kroppen kräver återhämtningstid och tar man inte det lugnt i början så får man ta igen det senare... Dessutom är det så mysigt att lära känna sitt barn... eller i alla fall bara sitta och titta på honom/henne.

Kram
Mika

...gillar man denna killen:

Adam Ferrara

(Fanns inte på youtube... därav länken!)

Kram
Mika

Jag får spel på alla dessa serier som slutar mitt i! Nog för att dom vill locka till att man ska titta mer nästa säsong men hallå! Spänningskänslan försvinner ganska fett under ljumma sommarkvällar med grillning. Vem orkar sitta och fundera på vem som dör och vem som överlever ända till hösten?
Så där kommer jag sitta nästa säsong och titta frågande när dom (antagligen) lyckas återuppliva antingen Izzie eller O´Malley... och när fem minuter har gått så kommer jag utbrista:
"JAAAAA... just det!!!! Nu minns jag!!!!"
Total waste av adrenalin ikväll!

Mika

Jag är inte mycket för tabletter... men när jag nu vaknade upp en tredje dag med huvudvärk som inte vill ge sig bestämde jag mig för att ta hela TVÅ treo. Jag tänkte att ska jag bekämpa ont så kan jag göra det ordentligt. Och vad hände? Jo... efter en månads dvala och "jag orkar inte ta något för mig" så vaknade kroppen till liv. Jag och barnen höll ett jäkla tempo idag... fixade en massa ärenden som legat och väntat, städade, var på besök hos M, tecknade, lagade pannkakor, tittade på film, diskade fläkten, var och tittade på tyger i tygaffären, dansade och var sådär glad och pedagogisk som jag önskar att jag var varje dag... herre gud! Det låter som jag går på uppåt-tjack (heter det så???)... Men visst börjar man fundera...

a:) Vad innehåller treo egentligen?
          
b:) Hur kommer det sig att min kropp behöver två treo för att vakna till liv?
        
Jag tror jag behöver ett läkarutlåtande... någon...?

Kram
Mika

Här om dagen var jag och en vän på en liten roadtrip till Orust. Mina goa småtjejer var med så det blev inte så mycket semester men desto mer händelserikt.
På vägen hem var alla hungriga så vi åkte inom en "sibyllarestaurang" och beställde in fyra hamburgermeal. När vi fått in maten och precis påbörjat den så sa min äldste:
-Jag måste bajsa nu.
(Till historien hör att hon ätit nästan en hel ask Extra drops som är minst sagt laxerande på små magar.) Jag tittar mig omkring och inser att denna standard på restaurang inte håller med toalett till sina gäster. Jag frågar killen i kassan om råd och han säger:
-Det finns en toalett på andra sidan torget vid hemtex.
Jag tar den stora lilla tjejen i handen och trippar snabbt iväg. Hon går så där smålustigt som man gör när man verkligen behöver och ändå måste gå fort. Till detta steppande komponerar hon en egen ramsa:
"Bajsa nu, bajsa nu, bajsa nu, bajsa nu, bajsa nu, bajsa nu..." Som hon kvittrar förtjust över hela torget. Väl framme ser jag att man måste stoppa i fem enkronor för att få tillträde till toaletten. Jag börjar rota i min väska efter mynt och till det eviga mässandet av fyraåringens ramsa så lyckas jag faktiskt till min egen förvåning rota fram hela 4:50! Det var inte mycket att be för. Vi steppade vidare till en uttagsautomat med orden "bajsa nu, bajsa nu..."ständigt närvarande. Sedan nästan studsar vi tillbaka till restaurangen för att växla pengarna som vi tagit ut. Halvspringer till toaletten, lägger i pengarna, dörren öppnas "bajsa nu, bajsa nu..." låser dörren hon hoppar upp på toaletten och så ett litet "Phuuuuuui... "
-Hahaha...mamma! Det var visst bara en liten fis...
Jag skrattar lite och vi tar oss tillbaka till vår exklusiva restaurang, här väntar den lilla och min vän S tillsammans med kalla hamburgare. Precis när jag ska ta en tugga hör jag den lilla tjejen:
-Bajsa NU!
Jag har aldrig ätit en hamburgare snabbare. Jag tog den lilla under armen och för att slippa några bajsramsor så sjöng jag "bä bä vita lamm..." medan hamburgerbrödsmulorna flög ur munnen på väg till toaletten. Denna gången var jag laddad med enkronor och erfarenhet.


Kram
Mika

...måste utan allt tvivel vara 55.

När man är 55 har man kommit så långt i livet att man inser att en karriär inte är så viktigt, man har förmodligen barn men dessa är stora nog att klara sig själva. Kanske har man barnbarn så man får njuta av barnslig spontanitet ändå. Man ser fortfarande bra ut och man vet med sig av att njuta av det. Jag tror att man skaffat sig så pass mycket självkänsla att man inte bryr sig om man skulle gå emot normen. Man har lite extra pengar eftersom barnen inte bor hemma längre och man njuter mer av livet istället för att haka upp sig på småsaker...

Jag tror det är underbart att vara 55.

Kram
Mika

...och frågade:
-Vad ska jag med det här till?
Svarade alltid läraren:
-Du kommer behöva det när du blir stor!
Men tji fick han! Jag har inte använt liggande stolen en enda gång.

1-0 till mig!

Kram
Mika

Ibland undrar man vad som egentligen kom ut ur munnen.
För när man menar en sak och får svar på en annan...
ja då undrar man vad den andra egentligen hörde.
För jag sa dom orden jag menade...
betoningen måste ha varit fel.
Jag var inte elak, nyfiken eller lömsk...
Jag var bara ärlig och öppen.

Tänk vad fel det kan bli.

Missförstå-mig-inte-för-jag-giter-inte-förklara-mig-kramar...
Mika