Mikas atelje...

Jag är förkyld... tokigt förkyld skulle man kunna uttrycka det. Igår var jag så trött så när jag stoppade om den Stora frågade jag:
- Kan vi sova länge imorgon??? Snälla!
- Ooooh ja mamma!!! Lovade hon mig.
Jag gjorde föregående inlägg, drack en kopp te och tänkte:
"Jag ska gå och lägg mig nu!" Sedan somnade jag...
...i soffan...
Jag drömde att jag frös.
Klockan 02:45 vaknade jag iskall och hade ont i hela kroppen. Förbannade mig själv när jag gick och smetade av maskaran. Gick och lade mig i den varma sköna sängen och tänkte:
- Nu ska jag i alla fall få sovmorgon!!!
Klockan 04:16 vaknade jag med ett ryck. Något bankade i källaren...eller drömde jag?
Nej! Där var det igen!
Fan! Inbrottstjuvar!
Jag vet inte om ni vaknat så någon gång... men man kan liksom inte bara ringa polisen... och man kan liksom inte bara somna om... man måste gå och se vad det är... fast man VERKLIGEN inte vill. Första känslan är att man vill smyga... så tyst så att ingen hör en... men sedan undrade jag om det verkligen är så smart... tänk om man råkade smyga på någon som inte ville bli smygd på. Bättre är det kanske då att stampa??? Så jag STAMPADE allt vad jag kunde... här uppe... bara för att jag var så rädd så smööööög jag ner för trappan sedan fick jag panik och stampade stilla på hallgolvet. Som när man "joggar på stället".
Då hör jag att det knarrar i en dörr... Jag började nästan gråta.
Det prasslar utanför dörren bakom mig.
-Mamma... när ska du gå och lägga dig??? Frågar Stora från ovanvåningen.
-... s n a r t...  piper jag fram och insåg att den rösten skrämmer inte någon.
-GÅÅÅÅ OOOOCH LÄÄÄÄGG DIIIG! Bullrar jag med min mest manliga röst men inser att även den är väldigt fånig och inte alls skrämmande. Mer pubertal och osäker.
Jag tänder alla lampor på mellanvåningen och försäkrar mig om att ingen gömt sig någonstans.
Det känns kallt upp i trappan när jag tänder källarbelysningen, nästan som någon lämnat ytterdörren öppen.
Väldigt låååångsamt gick jag ner, långsamt så att alla eventuella bovar skulle hinna ut.
När jag kom ner såg allt ut som... vanligt... Ja förutom en enormt stor mördar snigel som vilset kröp runt på golvet.
Jag tittade på snigeln och gick upp hostande och nysande för trappan. Allt adrenalin gjorde sig påmint och när jag kröp ner i sängen var det helt omöjligt att somna. Till slut somnade jag. Mina sista tankar var att jag i alla fall skulle få sovmorgon.
07.03 väckte den Stora mig och sa:
-Vi vill ha frukost!
-... men... sa jag med stängda ögon, vi skulle ju sova länge idag!
- Det har vi gjort! Nu ska vi äta frukost!!!

... idag har jag letat efter den enorma mördarsnigeln i källaren... hittar den inte! Funderar även på vad det där bankande ljudet kom ifrån...