Mikas atelje...

Idag åkte hela familjen till badhuset. Det låter kanske som en mysig och rätt så vanlig utflykt för dom flesta barnfamiljer... men jag känner mig faktiskt väldigt stolt och stark idag på grund av att vi varit där.
Jag har nämligen största delen av mitt liv haft en oerhörd respekt för vatten. När jag fick mitt första barn så insåg jag att jag förmodligen skulle föra över det på henne om jag inte gjorde något åt det.

Så vi började på baby-sim. Smart? Nej...

För om det var något som om möjligt fick det att knytas mer i magen på mig än att jag själv skulle under ytan så var det att trycka mitt eget barn under vattnet. Det blev en termin på babysim och sedan dess har vi inte beökt någon badanläggning (stranden men inte badhus...).

Anledningen till min respekt har varit allt för många tillfällen att "nästan-drunkna". Det spelade ta mig tusan ingen roll när eller var jag var och badade... jag lyckades alltid förvirra mig ner i djupet, tappa lokaliseringsförmågan och med panik försöka slå mig igenom botten i tron om att det var vägen upp (låter inte klokt... men ni som sett top gun vet vad jag talar om..."follow the bubbles...")
Efter ett tiotal sådana upplevelser och ett par "oj-det-finns-talande-fiskar-här-i-poolen-som-vill-att-jag-ska-följa-med-dom-till-andra-sidan" upplevelser så ansåg jag att det troligen var säkrare för mig att strunta i hela pool-grejen.
Men idag var vi där! Och det var f*cking underbart!!! Båda tjejerna stormtrivdes och busade som små delfiner och jag hade så fullt upp med att glädjas med dom så jag glömde helt enkelt bort min "respekt". Gubben var också nöjd... hahaha... han var enda mannen i ett badhus fullt med småbarnsmammor och fick ganska mycket uppmärksamhet...

Blöta klor-kramar
Mika

Ps. Jag har redan looooovat att vi ska åka dit snart igen! Ds.