Mikas atelje...

Någonting inom mig ser igenom det... Tjugo meter kö till en skabbig pizzeria (vilket gör att den helt plötsligt anses åtråvärd...), försäljare som står och prånglar ut sina väldigt märkliga "specialerbjudanden" i varje hörna och klisterdekaler med logotyper på överallt gör att jag förstår att mycket lite är äkta här just nu. Men en annan del av mig vill också åka limousine 300 meter från min villa och ner till hamnen... eller köra cabbe med *dunk-dunk* i bilen...

Jag hjälpte U med hennes flyttloppis idag (hon ska göra sig av med sin lägenhet +alla onödiga prylar i den för att flytta till Spanien.). Vi packade upp lådvis med prylar, kläder, väskor, filmer utanför hennes lägenhet och sålde. Givetvis var jag spekulant på många av sakerna (att säga att jag älskar loppisar är ett understatement.) bland annat en mycket läcker knallblå handväska. Den såg helt ny ut och jag frågade varför. Hön öppnade den och visade att larmet satt kvar.
U    -Jag har inte stulit den men det kändes jobbigt att gå tillbaka med den...
Jag- Jaha...okej... men så här kan vi inte sälja den...
En liten tjej som också hjälpte till ville också ha den.
Efter lite överläggning kom vi fram till att vi skulle klippa av larmet som satt inne i fodret och så kunde "den lilla tjejen" få den. Sagt och gjort. Kunder kom och gick men det var ganska glest mellan besöken. Vi satt och snackade lite och kom på att några kunde gå en runda och titta lite i affärer. Så jag, C och barnen tågade iväg. Jag stampade glatt in i första bästa märkesaffär och:
-BBBBBBEEEEEEEEEEEP, BBBBBBBBEEEEEEEEEEEP....
Larmet går igång. Kassörskan ler mot oss och säger:
-Prova gå in igen.
Jag backar och går in igen.
-BBBBBEEEEEEEEEEEEPPPP, BBBBBBBEEEEEEEEEEEEEEP!
Då slår det mig. Jag klippte av larmet och la det i fickan.
"hur dum får man vara???"
Det tjuter i hela butiken och varenda snorkig Östermalmstant som hittat till sydligare breddgrader stirrar på mig.
Kassörskan tittar frågande på mig. Jag rodnar långt mer än normalt och skriker, över larmet:
-DET ÄR MINA SKOR SOM PIPER. ("Var fick jag det ifrån?")
-KOM SKA JAG TITTA I DOM! Skriker hon tillbaka. Jag backar i ren panik och skriker:
-NEJ! JAG GÅR HEM OCH BYTER! DOM GÖR ALLTID SÅ HÄR! Jag ser hur kassörskan vill vara hjälpsam och hur hon gör sig redo att larma av mina skor...
"Men gode gud! Tänk när hon gått igenom mina skor och inser att det fortfarande piper om mig... hur ska jag förklara att jag har ett avklippt larm i fickan???"
-NEJ!!! KOM!!! KOLLA OM DU HAR EN LAPP I SKORNA!!!!" skriker hon vidare över det öronbedövande larmet när jag vänder mig om för att fly fältet.
Högröd i ansiktet och med känslan av att inte riktigt passa som turist i min egen stad var jag var tillbaka på loppisen och överlämnade larmet på ungefär tre röda.

Generade kramar
Mika