Mikas atelje...

Grönt är skönt! Och dyrt!!! Speciellt det bruna som man ska sätta det gröna i. Så nu har jag bestämt mig för att påbörja en kompost.
Jag har inte en susning om hur man gör. Det är något med torrt material och blött material. Få en bra blandning, i med lite maskar och VOILA bra jord!!!!

Eller?

Just f*cking google it! Som min käre gubbe brukar säga...

Senare...
Nu har jag googlat det... ujujuj... vad jobbigt det blev! Jag tänkte bara köra ihop lite pallkragar och slänga i lite av vart... (inte tillagad mat... men fruktskal, kaffesump, lite löv och gräs...). Tydligen så krasar mina planer redan vid pallkragarna... det måste komma LUFT till också. Hur mycket kan lite jord begära egentligen?
Såg, för mycket länge sedan en man som grävde djupa hål i trädgården och slängde ner allt möjligt där i... sedan öste han jord över och gödslade på så sätt nerifrån. Jag kan riktigt se mina små battingar hitta ett hål fullt med gamla äpplen. Populärt? Javisst i alla fall av barnen...

Varför bloggar jag om detta? Inte en aning! Kanske för att det som kryper genom mitt huvud just nu är hur jag ska få min trädgård så underbar som den bara kan bli...i mina händer.

För er som inte vet har jag en löjligt STOR trädgård med massor av potential... I mina drömmar ser jag hur den säkert sett ut en gång i tiden (40 talet) när den anlades. Jag ser terrasser av sten, med bord och stolar på och blommande kantplanteringar där det idag är vildvuxen snårskog.
Jag ser slingerkrasse, penseer, nejlikor och sådana där hjärtblommande buskar där det idag mest växer kirskål. Jag ser ett trädgårdsland full med potatis, morötter, sallad, rädisor...you name it, där vi idag parkerar bilen och har lagt gräsmatta.
Någonstans långt inom mig vet jag att den här trädgården inte är till mig. Den tillhör en människa som brinner för den. Någon som har kunskapen, kraften och tålamodet att ta tillbaka den till sina forna dagars glans...

Nej det duger inte att sitta här inne och gnälla. Nu får jag ut och böka i jorden igen...

Kram
Mika