Mikas atelje...

...det är så spännande när en av de närmsta vännerna ska bli mamma. Något händer den dagen då plutten tittar ut. Det är inte bara barnets personlighet som gör entre där i förlossnings salen... först märks det inte så mycket men efter hand tar det över mer och mer. Vem kommer hon bli?
Är det hon tigermamman som lägger hela sin existens åt sidan och bara tar hand om barnet. Vem bryr sig om att det finns vänner sedan före guldklimpen eller att det faktiskt kunde vara trevligt att ta en kväll ledigt, gå ut och äta...? Man måste ju vara ansvarsfull och se till att rutinerna hålls!
Eller blir hon friviljamamman som tycker att allt kommer att ordna sig. Hur svårt kan det vara? Det är väl helt normalt att två åringar boxas och tänder eld i trappuppgången...eller?
Kanske blir hon en riktig bullmamma. Som bakar bullar och syr kläder, dreggellappar och målar spjälsängar...
Eller blir hon karriärsmamman? den som aldrig har tid för något. Knappt ens för att vara mamma. Så fort hon står på benen ringer hon jobbet och småpratar. Sedan springer hon ett maratonlopp, startar eget och tar första bästa barnvakt så hon kan ut och partaja.
Eller kommer hon till att bli en orolig själ som analyserar hälsan och tror att varje nysning är ett tecken på lunginflammation? En som tröstar barnen i tid och otid för varje kläm, höga ljud och nysning. Och sedan undrar vaför hon aldrig får en gråtfri stund (då barnen lärt sig att gråta resulterar i uppmärksamhet).
Eller blir hon den där hippiemamman som är så där helt underbar. Som leker med sina barn, förklarar på ett pedagogiskt och anpassat vis alla livets underverk... En sådan som får galna infall och bygger en koja och sedan drar ut hela bohaget i den för att dom ska sova en natt i den. En sådan som struntar i att dammråttorna dansar runt fötterna för det är mycket roligare att måla med fingerfärg. En sådan som tröstar med en kram och en rolig historia... en sådan som kan göra ett piratskepp av en säng och en kvast...

Jag önskar ibland att jag var lite mer spontan med barnen... att jag inte alltid var tvungen att vara hemma och natta dom vid sjutiden. Hoppas att det ändras det med tiden för just nu saknar jag ljusa kvällar på restauranger i goda vänners lag...

Kram kram
Mika