Hur man vet!
1. Man undrar om ens bästa vänner glömt bort en. Det var ju trots allt trettio minuter man pratade senast.
2. Ordet "choklad" fungerar som ett signalhorn även i den minsta viskningen.
3. Man gråter hejdlöst när tre pensionärer gräver upp en rot i programmet "trädgårdsfredag", efter det att programledaren misslyckats... "Buääääääh!!!! guuuuuud vad duktiga dom äääääääääärrrrr.... *snyft *snyft*"
Så! Då vet ni hur min fredagskväll sett ut!
Något känsliga kramar,
Mika.
Ok, då vet jag.
Har själv aldrig haft det där, förutom en svullen och spänd känsla i magen ibland.
När du skriver om det så här känner jag nästan att jag missat något...
Åh! Vad skönt att slippa det! Du har verkligen inte missat något... Den där oroliga känslan av att inte räcka till, att inte fungera, att inte vara normal (varför man nu skulle vilja vara det...?) som kommer varje månad och varje gång så blir man förvånad... att det bara är PMS och inte som man är den mest ensamma och sorgligaste människan i världen.
Well, well... idag verkar det vara över så det är ca en månad kvar till nästa överraskning!
Kram
haha, härligt! jag har också lyckats förskonas mot det där av någon anledning... men den som väntar på något gott brukar de ju säga..
sv: haha, taack! ;-)
Ohh gumman...du skulle kommit bort till oss och dränkt alla känslorna i rött vin....=)
