Jag förstår inte...

...jag sitter här och tittar ut...
...jag har tänkt tanken 100 gånger nu...
...tänkt att snart gör jag det för det är ju dags...
...det är inte svårt, det går på ett kick...
...jag förstår inte... tanken är god...
...men hur hårt jag än tänker på det...
...och hur mycket jag än stirrar...
...så är fönstren lika skitiga ändå...
...har dom inte blivit rena ännu...
...då kan dom lika gärna vara så en månad till...

Karma-kram!

Seriöst...

...jag är verkligen trött på allt vad nyhetsrapportering heter. Jag har ganska livlig fantasi och tyvärr får den även liv när jag läser dagstidningar. Jag kan inte läsa en dagstidning utan att vara nära gråten tre gånger och livrädd och ont i magen fem gånger. Men nu har jag fått nog!

Är det någon där ute som vet var man hittar en tidning med äran i behåll? En som inte gör senstation över att Anna Book gråtit i tv igen eller som inte skriver om hemska våldsbrott sina löpsedlar och underlåter att berätta att det hela skett för tjugo år sedan på en annan kontinent? eller en tidning som inte blåser upp ekonomisk kris till löjligt stora proportioner och trycker ner ett helt land i lågkonjunktur träsket? Eller finns det kanske en tidning som inte hotar om civilisationens fall med sjukdomar som "galna kosjukan", "fågelinfluensan" och "grisinfluensan"?

Finns det en tidning där man skriver fakta och sanningar? En som utbildar istället för att fördumma! En som jag kan läsa och veta att jag inte oroar mig i onödan.

I så fall kan jag tänka mig en prenumeration...

Kram
Mika

Godmorgon vännen!

Morgonstund har guld i mun!
Här sitter jag påklädd, mätt, färdig för gymmet... och klockan är halv åtta på morgonen! EN SÖNDAG!

Den som sa att man inte kan ändra sig som människa hade fel. SÅ FEL!

Om du hade frågat mig för tio år sedan (exakt) vilken tid jag gick upp så hade jag säkerligen svarat:
-Gå upp? Jag har inte gått och lagt mig ännu... Nej...jag kom precis hem. Vilket röj det var i natt! Jag ska bara ta en cigg, rulla ner gardinerna sedan sover jag nog till fyra kanske...
Då ska du inte ut i trädgården idag och arbeta?
-Är du helt tokig? Varför skulle jag göra det? Vem i sina fulla sinnens bruk skulle vilja ut i trädgården och böka en söndag? ja vilken dag som helst för den delen.
Då antar jag att du inte ska på gymmet och träna heller????
-HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA....MOAHAHAHAHAAAAAAAAAAA...*kiknar*...

Som sagt... man kan förändras.

Kram
Mika

Grönt, grönt, grön...

Grönt är skönt! Och dyrt!!! Speciellt det bruna som man ska sätta det gröna i. Så nu har jag bestämt mig för att påbörja en kompost.
Jag har inte en susning om hur man gör. Det är något med torrt material och blött material. Få en bra blandning, i med lite maskar och VOILA bra jord!!!!

Eller?

Just f*cking google it! Som min käre gubbe brukar säga...

Senare...
Nu har jag googlat det... ujujuj... vad jobbigt det blev! Jag tänkte bara köra ihop lite pallkragar och slänga i lite av vart... (inte tillagad mat... men fruktskal, kaffesump, lite löv och gräs...). Tydligen så krasar mina planer redan vid pallkragarna... det måste komma LUFT till också. Hur mycket kan lite jord begära egentligen?
Såg, för mycket länge sedan en man som grävde djupa hål i trädgården och slängde ner allt möjligt där i... sedan öste han jord över och gödslade på så sätt nerifrån. Jag kan riktigt se mina små battingar hitta ett hål fullt med gamla äpplen. Populärt? Javisst i alla fall av barnen...

Varför bloggar jag om detta? Inte en aning! Kanske för att det som kryper genom mitt huvud just nu är hur jag ska få min trädgård så underbar som den bara kan bli...i mina händer.

För er som inte vet har jag en löjligt STOR trädgård med massor av potential... I mina drömmar ser jag hur den säkert sett ut en gång i tiden (40 talet) när den anlades. Jag ser terrasser av sten, med bord och stolar på och blommande kantplanteringar där det idag är vildvuxen snårskog.
Jag ser slingerkrasse, penseer, nejlikor och sådana där hjärtblommande buskar där det idag mest växer kirskål. Jag ser ett trädgårdsland full med potatis, morötter, sallad, rädisor...you name it, där vi idag parkerar bilen och har lagt gräsmatta.
Någonstans långt inom mig vet jag att den här trädgården inte är till mig. Den tillhör en människa som brinner för den. Någon som har kunskapen, kraften och tålamodet att ta tillbaka den till sina forna dagars glans...

Nej det duger inte att sitta här inne och gnälla. Nu får jag ut och böka i jorden igen...

Kram
Mika

Befriad!

Efter snart fem års bedrövelse och patetiska försök till att se något gott i allt, fick jag nog. Jag drog fram två stora IKEA påsar (ni vet: dom blåa som man får köpa för en tia(?) för att man inte ska stjäla dom gula.) och började dra. Efter två timmars slit hade jag gjort det! Jag fyllde båda påsarna till bredden med för små, slitna, förstora, de som är ämnade för gravida, mossgröna, aldrig använda och för stora kläder. SÅ BEFRIANDE! Det ekar tomt i garderoben...men nu slipper jag i alla fall gå igenom berget med saker som påminner om att det var väldigt, väldigt, väääldigt länge sedan jag hade ett konto för kläder till mig själv. Jag känner mig befriad... och om det möjligtvis skulle komma tillskott i garderoben så har jag i alla fall galgar lediga nu... jag ber också alla i min närhet att ha förståelse om jag dyker upp utan byxor på någon tillställning inom den närmsta framtiden.

En annan som städat garderoben nyligen och som har en förbaskat trevlig och rolig blog är den här tjejen!

The Nilla.

Enjoy!

Vad är det som gör...

...vissa människor så speciella? Jag träffar hur många hundra människor som helst varje dag på jobbet och det fascinerar mig att det bara är ett fåtal som "fastnar" på min näthinna. Dom övriga blir som ett brus, som jag givetvis tar hand om och servar men dom passerar mer eller mindre obemärkt förbi.
Dessa människor som gör ett intryck på mig, undrar om dom gör ett intryck på den stora massan... eller det är jag som finner dom "speciella" på ett eller annat vis. Ser dom mig som någon som gör avtryck eller är jag kanske brus för dom?
Vad är det som gör det? Jag har funderat på om det kan vara utseendet eller om det kan vara det dom säger och gör... eller kanske att dom kommer åter ofta. Men nej, det enda jag kan komma på är att dom håller en slags speciell energi. Det finns något i blicken på dom. Det betyder inte att dom är fulla med energi utan bara en slags energi.
Är det någon slags själslig förbindelse eller vad kan det vara? Kan brusiga människor vara energi för varandra???

Är jag totalt flummig nu eller förstår NÅGON där ute vad jag menar?

Brus-intryck-kram
Mika

Jag erkänner...

Jag erkänner... jag har ätit godis! Massor av godis... jag lyckades hålla mig ända till igår... (sju dagar?) men OJ vad tråkigt allt var igår så jag gav upp! Helt och till fullo hängav jag mig till mitt socker... Mmmmmmm...lovely... och jag har fortsatt idag.

Nu är jag lite rädd för att jag inte kan sluta igen...;)

Sockerhöga kramar
Mika

Föräldraliv...

...det är så spännande när en av de närmsta vännerna ska bli mamma. Något händer den dagen då plutten tittar ut. Det är inte bara barnets personlighet som gör entre där i förlossnings salen... först märks det inte så mycket men efter hand tar det över mer och mer. Vem kommer hon bli?
Är det hon tigermamman som lägger hela sin existens åt sidan och bara tar hand om barnet. Vem bryr sig om att det finns vänner sedan före guldklimpen eller att det faktiskt kunde vara trevligt att ta en kväll ledigt, gå ut och äta...? Man måste ju vara ansvarsfull och se till att rutinerna hålls!
Eller blir hon friviljamamman som tycker att allt kommer att ordna sig. Hur svårt kan det vara? Det är väl helt normalt att två åringar boxas och tänder eld i trappuppgången...eller?
Kanske blir hon en riktig bullmamma. Som bakar bullar och syr kläder, dreggellappar och målar spjälsängar...
Eller blir hon karriärsmamman? den som aldrig har tid för något. Knappt ens för att vara mamma. Så fort hon står på benen ringer hon jobbet och småpratar. Sedan springer hon ett maratonlopp, startar eget och tar första bästa barnvakt så hon kan ut och partaja.
Eller kommer hon till att bli en orolig själ som analyserar hälsan och tror att varje nysning är ett tecken på lunginflammation? En som tröstar barnen i tid och otid för varje kläm, höga ljud och nysning. Och sedan undrar vaför hon aldrig får en gråtfri stund (då barnen lärt sig att gråta resulterar i uppmärksamhet).
Eller blir hon den där hippiemamman som är så där helt underbar. Som leker med sina barn, förklarar på ett pedagogiskt och anpassat vis alla livets underverk... En sådan som får galna infall och bygger en koja och sedan drar ut hela bohaget i den för att dom ska sova en natt i den. En sådan som struntar i att dammråttorna dansar runt fötterna för det är mycket roligare att måla med fingerfärg. En sådan som tröstar med en kram och en rolig historia... en sådan som kan göra ett piratskepp av en säng och en kvast...

Jag önskar ibland att jag var lite mer spontan med barnen... att jag inte alltid var tvungen att vara hemma och natta dom vid sjutiden. Hoppas att det ändras det med tiden för just nu saknar jag ljusa kvällar på restauranger i goda vänners lag...

Kram kram
Mika

Skrivkramp.

Jag har skrivkramp. Jag vill skriva såååå mycket men inget kommer ut sammanhängande. Så många gånger har jag börjat på inlägg som tar slut efter bara två meningar. Jag förstår inte varför...kanske är det självkritik. Inbillar mig att mina inlägg var mycket mer spännande/roliga förut... så jag låter en annan kvinna sköta mitt inlägg idag. Håll till godo med en text lika träffande som ett knytslag på näsan:

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort

/Melissa Horn.



3 dagar utan...

...godis.

Första dagen gick väldans lätt! Då hade jag ångan uppe och var sur över att jag ätit så mycket godis.
Andra dagen gick bra... fortfarande lite småsur och inte särskilt sugen.
Idag... idag skulle jag kunna äta upp köksbordet om någon sagt att det var gjort av choklad eller sega råttor. Mitt huvud värker och mina tankar går till vad jag kan äta "i stället för...". Märkligt vad socker kan göra med en...

Hoppas på en mindre abstinensfylld dag imorgon.

Kram
Mika

Ps. Varför föddes man inte med ett inbyggt begär efter ärtor och joggingpass???Ds.

Kommunikation tack!

Jag är en ganska lätt människa. Jag kan ta kritik! I alla fall konstruktiv som inte tränger in mig i en hörna. Det värsta jag vet är pikar och sura människor som säger "-Ingenting!" när man frågar vad det är när dom går runt och surar. Man kommer ingenstans med det! Detta händer titt som tätt och vanmakten i mitt huvud när det händer kan göra mig galen!
Kom igen människa öppna munnen! Säg vad det handlar om! Jag kommer svara och kanske, kanske tycker jag att du har rätt. Kanske kan vi komma fram till en medling...kanske håller jag inte alls med dig. MEN VI KOMMUNICERAR i alla fall.
Anledningen till att jag blir så upprörd av sådana här situationer tror jag bottnar sig i det faktum att jag en gång var den här konflikträdda människan som gick och var upprörd inombords men aldrig sa något utåt... någonstans på vägen insåg jag att den som mådde sämst under dom förhållandena var jag. För oftast förstår den andre inte piken... och även om dom förstår att det är något som inte stämmer så är det VÄLDIGT SVÅRT att lista ut vad det hela handlar om...
Hm... detta är ingen pik!!! Detta är ett konstaterande i allra högsta grad. Det finns en människa i min närhet som jag önskar skulle öppna truten... jag tror defenitivt inte han läser på min blogg så ingen behöver känna sig träffad... Så fort jag lyckas fånga honom (han är ganska skygg och snabb...) så ska vi nog få igång en konversation! Tills dess så lägger jag hans underliga beteende åt sidan och fortsätter med mitt liv.

Kram
Mika

Nu är det slut!

Nu är det slut på detta frosseri i socker! Nu får det räcka!!!! Jag har precis avslutat hela lagret av påskgodis... Att jag mår illa är årets understatement! Jag kan verkligen inte behärska mig när det kommer till choklad och godis. Jag äter tills det tar slut. OCH NU ÄR DET SLUT!............raaaaaAAAAAAAAAAAAAP!

*suck*


Kontrakt:
10/4 2009
Inget godis för mig Mika på en månad. Bryter jag detta så blir det straff....hm.... lämpligt straff är 5 dagar i sträck på gymmet i hårdträning! Ingen träningsvärk i världen gäller som ursäkt...

Mika.

Så! Nu var det gjort! Jag ser fram emot en värld utan sockerabstinens och svulleri! När försvinner den förresten? Abstinensen alltså???


Kram
Mika

Ps. För er som funderar på barnens påskgodis kan lungt luta sig tillbaka i ron om att där kan jag behärska mig...av någon märklig anledning... Gubbens godis är däremot long gone ;) hihihihi... (sorry älskling...) Ds.

Man har sina föreställningar...

...om hur man egentligen mår. Jag har varit ganska säker på att mitt blodvärde är i botten, att mitt BMI är för högt och att min kondis är åt skogen. Hahahaha... inte konstigt att jag blivit trött bara av tanken på att börja motionera. Men nu vet jag att så inte är fallet! Jag har nämligen fått genomgå en friskvårdsundersökning genom jobbet.
Jag blev inkallad av en blond tjej som skulle kolla hur rörelserna i kroppen och min kondition är. Jag gick in och fick sitta ner på en brits. Rummet luktade lite märkligt men jag gjorde mina rörelser som hon bad om. Lyfte lådor, vred på huvudet, stod på ett ben, cyklade på motionscykel. Hon var SÅ trevlig... och fräsch... och vältränad och kom med en massa bra tips till mig. Jag tyckte jag var på G, hennes energi och livsglädje smittades över på mig. Men... det luktade så konstigt där. Var det rummet? Jag sneglade ner i papperskorgen... nej, inget där. Jag tittade runt i rummet men jag hittade inget. Då plötsligt när denna supertrevliga superfräscha människa pratar med mig inser jag att jag har trampat i bajs. Min sko är alldeles kladdig ända upp på kanten av brunt sötäckligt luktande bajs. Det tog ungefär 0,001 sekunder så var jag på botten av mig själv och gurglade "MEN VUXNA MÄNNISKA GÅ OCH KLADDA BAJS ÖVERALLT PÅ DET HÄR VISET?!!" Men jag höll god min... jag hade trots allt gjort alla övningarna och var i princip färdig. Hon kryssade i ett papper som sammanfattade min hälsa och jag är GRÖN! Grön rakt igenom. Alla värden är normala och min kondition är GOD! Grön och god som en gelegroda som hoppat i en hög med bajs!

Det som förvånade mig allra mest av allt detta var att jag helt omedvetet tänkte på mig själv som "vuxna människa"... det om något måste ge poäng!

Kram
Mika

Vad gör man med alla gamla pappersägg?



Glad påsk!

Barnen har målat ägg idag. Här är resultatet.





Vårmössa!

Som ni alla vet så kryper våren med sin underbart förlåtande värme närmre och närmre. Sommaren kommer snart att vara över oss men än så länge krävs det mössor på dom små barnen. Jag kunde inte låta bli att provsy en mössa till den stora tjejen... Om man tar en nära titt så ser man att jag fuskat på sina ställen men jag måste ändå säga att den blev bra långt över förväntan. Som den bekräftelse-sökande människan jag är så måste jag givetvis fotografera och lägga ut den här på bloggen ;).


Hm... det var svårt att få till det utan mönster... imorgon får vi se om den passar henne också. Eller kanske är det en mössa till mig?

Filmtajm!

Såg en film igår... den vill inte försvinna ut ur mitt huvud. Den får mig att fundera över livet och vad som är viktigt i det. Den får mig att uppskatta allt jag har och göra det lättare för mig att rensa ut sådant som jag inte vill ha.

Jag har blivit rekommenderad den flera gånger av vänner från olika håll men jag har aldrig blivit färdig att se den och tur är väl det! För det kunde inte varit ett mer lämpligt tillfälle än igår att titta på den...

Filmen heter:
.....tadda-ta-da....
"The notebook"

Här antar jag att jag skulle skriva vad den handlar om men jag vill verkligen inte förstöra några överraskningar eller ge dig/er några förutfattade meningar om den. Bara se den! Det kan väl inte vara så svårt?


...och NEJ det är inte bara romantiskt tjaffs! Gå nu och hyr den! Sluta larva dig! Jag har ju sagt att den är bra!




Framtidsleken...

1. Gå in på Google.com

2. Bildgoogla på ditt förnamn

3. Ladda upp första bilden som kommer upp

4. Voila, du själv om tio år!

Min bild:

 



Oooooh.... det verkar som kärleken kommer blomstra och att vi kommer göra vår efterlängtade roadtrip kanske???

Nej... nu måste jag sluta tramsa och GÅ OCH LÄGGA MIG!!!!

Kram

 


När jag blir stor...

...ska jag ha en atelje med alla mina målarsaker, pysselsaker och ritbord. Jag ska ha en bur med en liten fågel och en fotölj där min hund tycker om att vila sig i. Solen kommer lysa in och det luktar en blandning av linolja och nybryggt kaffe där inne. Målningarna står på rad och lyser i starka färger och mitt inne i den härliga röran sitter jag och blandar färg på min palett, färg som ska bilda mönster och motiv som ska locka till fantasi och förnimmelser om något som varit eller kanske ska bli...

Vill du komma in på en kopp nybryggt kaffe? Kanske sitta modell eller bara småprata lite om livets överflöd och vädret som komma skall?

Ååååh... myyyyyysryyyyys!



Det kan hända...

...det kan hända! Det kan verkligen det! Det är inte omöjligt... Din dröm kan bli verklighet, det omöjliga kan inträffa... under kan ske!!! Och när det gör det...kasta dig ut i det och njut av varje skrämmande, overkliga minut... Bli inte rädd, stå modig, rak i ryggen! Se till att du får med allt och att det verkligen är det du vill.

Är inte världen en underbar och ett fantastiskt oförutsägbart ställe att befinna sig på???

Kram...

Jag ska inte gnälla av mig här...

...men den lilla är FORTFARANDE sjuk och det känns som man går på knäna. Man vill bara hålla henne och trösta henne...
Idag var det underbart väder här i skånelandet och vi gick faktiskt ut en liten stund på eftermiddagen. Den lilla satt mest på trappan och njöt medans den stora lilla tjejen var överallt hela tiden. Det tar på hennes krafter också att bara gå hemma med familjen... men vi vill verkligen inte riskera att smitta någon... snart, snart är vi friska och då ska hon få leka av sig med någon jämngammal. Det är svårt att fejka att man är 4 år och tycker att det är roligt att leka med "småbarbies" som klär ut sig... Något som alla tre uppskattade var att plantera blommor i utekrukorna! Jag grävde, dom små placerade ut blommorna och vattnade.




RSS 2.0