Mikas atelje...

Idag åkte hela familjen till badhuset. Det låter kanske som en mysig och rätt så vanlig utflykt för dom flesta barnfamiljer... men jag känner mig faktiskt väldigt stolt och stark idag på grund av att vi varit där.
Jag har nämligen största delen av mitt liv haft en oerhörd respekt för vatten. När jag fick mitt första barn så insåg jag att jag förmodligen skulle föra över det på henne om jag inte gjorde något åt det.

Så vi började på baby-sim. Smart? Nej...

För om det var något som om möjligt fick det att knytas mer i magen på mig än att jag själv skulle under ytan så var det att trycka mitt eget barn under vattnet. Det blev en termin på babysim och sedan dess har vi inte beökt någon badanläggning (stranden men inte badhus...).

Anledningen till min respekt har varit allt för många tillfällen att "nästan-drunkna". Det spelade ta mig tusan ingen roll när eller var jag var och badade... jag lyckades alltid förvirra mig ner i djupet, tappa lokaliseringsförmågan och med panik försöka slå mig igenom botten i tron om att det var vägen upp (låter inte klokt... men ni som sett top gun vet vad jag talar om..."follow the bubbles...")
Efter ett tiotal sådana upplevelser och ett par "oj-det-finns-talande-fiskar-här-i-poolen-som-vill-att-jag-ska-följa-med-dom-till-andra-sidan" upplevelser så ansåg jag att det troligen var säkrare för mig att strunta i hela pool-grejen.
Men idag var vi där! Och det var f*cking underbart!!! Båda tjejerna stormtrivdes och busade som små delfiner och jag hade så fullt upp med att glädjas med dom så jag glömde helt enkelt bort min "respekt". Gubben var också nöjd... hahaha... han var enda mannen i ett badhus fullt med småbarnsmammor och fick ganska mycket uppmärksamhet...

Blöta klor-kramar
Mika

Ps. Jag har redan looooovat att vi ska åka dit snart igen! Ds.

...att fundera hur man vill ha det. Det är svårt att göra av med ovanor och det är många som gärna ser att man behåller dom. Speciellt den där ovanan jag har; att alltid säga ja!
Ja till allt hit och dit! "Ja visst", "Jajjemen" och "...inga problem! Fixar jag!". "Jag kommer! Räkna med mig!", "Jag vill!", "...jag gör det! Jag kan!".

Jag vill verkligen göra allt! Jag älskar att fixa och dona, pula och vara med... men tiden räcker inte längre till för allt jag vill göra... så jag har det bra! Jag ska bara lyckas reda ut vilket det absolut roligaste av alla roliga sakerna är och tacka nej till de inte lika roliga... och det är ett hårt arbete vill jag lova. Det kräver mycket eftertanke och lite grubbleri.

Kram
Mika

...att sätta sig ner och tänka över situationen. Fundera på vart jag hamnat och vart jag är på väg. Det finns saker i mitt liv som liksom smugit sig på och naglat sig fast som jag egentligen aldrig bjudit in. Saker som jag inte trivs med som jag inte vill ha.
För att få in saker som man älskar är det viktigt att ta bort det där andra som står på dess plats.
Det är dags att fundera ut hur jag vill ha det för att det ska kännas rätt...

Kram
Mika

Jag har varit sjuk... i dagarna tre har jag legat som en räka... med frossa och magknip (haha...räkfrossa!). Funderade ett tag ganska seriöst på om jag hade blindtarmen på fel sida och att det var den som var inflammerad. Så jag ringde sjukvårdsupplysningen och berättade mina symtom.
"Det är nog svininfluensan!"
"Eh...va?"
Jag blev uppmanad att hålla mig hemma och inte träffa NÅGON för att undvika smitta OCH DEFENITIVT INTE TA MIG TILL DOKTORN!

Jag börjar tro att detta är en sammansvärjning mellan Sveriges utarbetade vårdcentraler.

Mika

Nummer ett och nummer två busar.
Nummer ett lyckas olyckligtvis putta nummer två i soffan så nummer två slår i huvudet i fönsterbrädan och börjar illgråta. Jag är på plats 0,1 sekunder. Nu gråter nummer ett för att hon blev rädd av händelsen.
Nummer ett: Buuuuuuääääh! Det var mitt feeeeeeeeeeeeel....BUUUUUUUUUUÄÄÄäÄH!
Nummer två: BBBBBBBBBBBBBBbuääääh....*tystnad* tittar frågande på nummer ett.
Jag: Hon blev rädd när du slog dig...
Nummer ett gråter fortfarande.
Nummer två klappar nummer ett på huvudet: Stackars dig... förlåt... förlååååååt!!!!

Det måste vara äkta kärlek...

Kram

... så har jag nu erbjudit mig att bli blodgivare.

Gör du det också!!!!

Blodiga kramar
Mika

...allt är bara stiltje.
Så här kommer en rapport:
Vaknade, åt frukost, sydde lite, gjorde lunch, åt lunch, bakade en kaka, fick besök, åt kakan, gjorde kvällsmat, åt kvällsmat, gick och la barnen, åt lite mer kaka, pratade lite i telefon, satt vid datorn och funderade vad jag skulle skriva, tittade på alla andra underbara inlägg på favoritbloggarna, kunde inte komma på något att kommentera ens, drog tre streck på ett papper, suddade ut dom igen, satte mig vid datorn igen och började skriva om massa nonsens...

Slut.

Kram och god natt
Mika

Ps. Jag avskyr att träffa VISSA gamla vänner som man inte sett på länge... Dom som har sådana förväntningar på en... dom som liksom trodde att man skulle bli något visst eller göra något visst i framtiden. Nu är framtiden här och dom får en till att inse att drömmen om att bli en galen konstnär som kedjeröker och lever djävulskap inte var för mig. Jag behöver väl knappast skriva att detta har hänt i dagarna och jag märker hur mitt huvud cirkulerar runt temat HELA tiden!!!
Dom smyger liksom fram det och ett tag så tror man att man är okej. Att det faktiskt är roligt att träffas... och så helt plötsligt kommer frågan:
"Vad hände med dina drömmar då? Har du inte några planer på att införliva dom?!"
Jag blir alltid nervös här... känner att jag måste försvara mig. Känner att jag blir den där osäkra lilla knuten... jag kan inte göra något alls längre. Skrivkramp och målarkramp.
Har nog aldrig hänt att jag har båda på samma gång förut...
Får göra något åt det här... kanske en hednisk rit med rökelse och offerdjur för att få ut denne "visse" ur mitt tankesystem... behöver bara en häxmästare som kan hålla besvärjelsen... och en excorsist...kan nog använda mig av min musa smeagol...*planerar*
DS.

Jag är i full gång och renoverar... eller kanske skulle man kalla det pynta... jag vet inte riktigt hur man kvalificerar sig till att renovera.
Vi tar det en gång till:
Jag är i full gång och pyntar min atelje. Jag vill att det ska bli en plats som jag längtar till och där jag finner min inspiration. Jag har bilden klar för mig i huvudet och en sak vill jag ha extra mycket; jag tänkte mig att jag skulle ha en alldeles egen musa som hänger över mitt huvud och jag har sett den perfekta redan.

Hon är bara så underbar! Klicka på bilden så får ni upp vart man kan (om man inte fegar dvs...) beställa den!

Jag fegade lite... jag vet att jag vill ha den... men jag vill ha den nu! och jag vill helst köpa den själv på butik.

Då kom gubben och sa:

"Fram med leran och gör en sån själv!"

Underbara, oslagbara gubbe! Jag lydde hans råd och började skulptera huvud, armar och ben. In med dom i ugnen... sticka en klänning och så voila!... eller nej... men herregud! Vad var det för skapelse som nu var framför mig? Musa? Nej! Smeagol? Japp! I en alldeles för stor hemmastickad tratt. *Suck* Jag höll på hela dagen med det här! HELA DAGEN! Jag är inte glad... INTE ALLS GLAD! Jag som skulle arbetat på min portfolio... *grymt*

Nåväl! Efter den fadäsen så lärde jag mig att det är bättre att låta någon annan tillverka musor och så kan man själv göra något som man är bra på. Imorgon ska jag testa om jag är bra på äta choklad. Jag är inte riktigt säker än...men jag lovar att jag ska hålla er underrättade!

Kram

Mika

PS. Tomten! Om du läser det här så vet du vad jag önskar mig i år... jag har varit ganska snäll så  jag hoppas... DS.

PS2. När jag ändå har dig på tråden tomten... finns det någon möjlighet att leverera om ett par dagar??? Så slipper du tänka på mig på själva julafton...Ds2.

...jag har alldeles glömt bort!!!!! När vi var i Vimmerby gjorde jag och C ett litet besök på deras systembolag... och OJ vad glad jag blev där inne! Kassörskan frågade mig om leg! Ett leende bredare än avståndet på mina öron exploderade i mitt ansikte och jag kunde inte låta bli att skratta och precis som alla lite "för gamla" jag tagit leg på så utbrast jag:
-MEN OJ VAD ROLIGT!!!
...och lika ansträngt leende som jag brukar få när någon "lite för gammal" får visa leg fick kassörskan när hon sa:
-Jaha... ja det är roligt att få glädja.
-JAMEN DU FÖRSTÅR INTE!!! JAG FÅR ALDRIG VISA LEG! Säger jag alldeles för högljutt och glatt för att kvalificera som normal intelligent kund. Så jag fick fortsätta med att förklara att "... jag jobbar också på systembolaget..." och precis som jag reagerar på utsocknes kollegor så såg jag hur även denna kassörska liksom blev av med "kassabiträdejargongen".
Och vad vill jag ha sagt med det här då?? Ingenting! Bara att jag ser såååå in i norden ung ut att jag måste dela med mig det till allt och alla! Hihihihihihihi........*tonårsfnitter*

...okej... nu till det dåliga! Jag är SÅ SJUKT TRÖTT på allt vad löpsedlar heter! Det är så vansinnigt att så kallade dagstidningar får skrämma människor från vettet med sin skrämselpropaganda! Jag är en av de mest godtrogna när det kommer till löpsedlar! Även om jag vet att dom till 99% är förvanskade för att sälja lösnummer så tror jag på dom, blint! Så nu i influensa tider blir jag alldeles nojjig och sitter som på is... till ikväll då jag gick in på sjukvårdsupplysningens sida och läste om den "nya influensan".
Äntligen ett vettigt ställe att få svar på! Så nu är jag mycket lugnare! Gå inte där du med och läs...

Kom precis på en sak... den största riskgruppen för att bli allvarligt sjuk är mellan tjugo och trettio år... ska jag då räkna mig till dom när jag ser så ung ut *ännu mera tonårsfnitter*?

Ung och fräsch kram
Mika