Tacksam.

Min farmor gick bort i torsdags.
Min älskade lilla farmor.

Det gör ont i mig när jag tänker på det.

Från att ha varit farmor till att vara någon helt annanstans tog bara någon timme.
Hon var frisk i 87 år och sedan dog hon.
Hon var älskad och omtyckt av många.
Hon var tillsammans med kända ansikten när hon dog.
Jag tror att min farfar kom och mötte henne där i glappet mellan liv och död.
Därför är jag tacksam.

För kan man egentligen önska sig ett bättre liv och en bättre död?
Jag tror inte det.

Jag är så tacksam!

Kram
M

Nytt projekt...

Längesedan jag la in något som jag håller på med... Här är en skiss på ett "kanske-projekt"... dvs om jag får ihop historien som jag vill ha den...


Snart 3000...det är väl värt att fira???

Någon gång då när jag påbörjade den här sidan så skaffade jag mig en räknare (längst ner till höger...). Man fick skriva in en siffra där den började räkna besökare (Huh...hemska tanke... om man bara hade tre besökare ;) ) Jag vet inte vad jag skrev... 4599 kanske? eller 2359??? I vilket fall som helst så nollställde den sig efter en vecka. "Nåväl" tänkte jag och tyckte att det ändå var rätt så okej... nu skulle jag ha en räknare som visade faktiskt antal besökare... men öj då... när den närmade sig första bästa 1000 tal så nollställde den sig IGEN! ...och sedan en gång till.
Jag bestämde mig för att inte bry mig om den... men nu ser jag att den närmar sig 3000...och det är väl värt att fira???
Jag vet inte hur... men jag ska klura på det...

*klurar, klurar... klurar...pillar med håret.... klurar lite till...*

...äh jag får återkomma!

Kram
Mika

Förslag till omslag...


Jag jobbar på...

...känner mig som en... arbetsmyra... för aldrig har väl arbetsuppgifterna blivit så intensiva som dessa tre veckor av semester. Snart är dom över... och jag kan inte bestämma mig om jag känner mig alldeles dränerad eller utvilad. Mina planer på  att "bara" få iväg boken har dubblats... ja till och med femdubblats... då jag mitt i allt arbete en natt fick för mig att bygga en portfolio-sida.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur det skulle kännas att få arbeta dagtid med det som driver mig... Arbeta med det som sysselsätter min själ och mitt huvud. Jag kan inte säga "att arbeta med det jag älskar..." för arbetet som "bildskapare" har en otrolig press över sin utövare på att hela tiden "göra bättre", "gör om", "gör nytt"!!!!!!! Men det är vad jag brinner för.

Vad jag bluddrar... jag tar det en gång till:

Jag kan inte låta bli att undra hur det skulle kännas att få arbeta dagtid med det som driver mig... så att jag någon gång kan få utforska en hobby på min fritid...

Undrar vad det skulle vara? Min hobby alltså...

Kram och god natt!
Mika

Jag är illa ute...

...jag verkar ha tappat bort en mycket dyr (att tillverka) och mycket värdefull (för mig) cd skiva... jag borde inte sitta här och blogga... jag borde leta som en idiot efter den... hur kan något bara försvinna??? Fanns det inte någon som hette Saida??? Ett medie som hittade förlorade saker???

Har någon numret till henne????

Pleeeeease!

Mika

...hittade en gammal dagbok...



...från -88. Jag var då 11 år gammal. Trodde att mitt liv var så okomplicerat vid den tiden... men OJ vilket drama! Det var kärleksaffärer, glåpord, hata och älska. Det var dikter och poesi med försök till rim.

När mina döttrar blir elva, tolv år och skriker:
-DU VET JU INGENTING! DU ÄR JU GAMMAL!!! då ska jag ta fram den där dagboken och läsa högt.

...frågan är om det kommer göra mig ännu äldre i deras ögon eftersom fraser som "...idag hyrde vi filmen "tillbaka till framtiden 1" den var bra och jag älskar inte Markus längre. Nej min kärlek heter Michael J. Fox"... eller "jag fick brev av min kusin idag. Hon skrev..." Dom kommer tycka det är rena rama stenåldern... vem hyr film och skickar brev längre? Inte jag i alla fall (ska kanske tillägga ordet "tyvärr").

Peace, love and understanding! (sa vi i slutet av 80-talet... var visst något coolt då!)



Mika


...kolla här vad som är på G!

Jajemen! Äntligen! När jag började blogga en gång i tiden var min tanke att det mest skulle bloggas med bilder. Sedan kom jag på att jag ÄLSKAR att bara skriva. Men nu mina vänner!!! Kommer den snart!!!! Mikas portfolio blogg!!!!

...givetvis kommer jag inte kunna låta bli att blogga alla mina bilder här... och inte heller allt mitt tjaffsande om plast, influensor och andra fadäser. Men portfolion kommer vara heeeeel-seriös... och bara innehålla creme-de-la-creme!

Ser nu att klockan ÅTERIGEN passerat långt efter midnatt... nåväl! Vad är en bal på slottet?

Imorgon ska jag och töserna hälsa på min goa farmor Maja, köpa tyg, förhoppningsvis sälja en vagn, baka bullar och bjuda på fika. Vet inte hur vi ska lyckas med allt ihop utan att säcka ihop... but we give it a try! Nu: VRÅLSOVA!

Vrålkram
Mika

18 januari 2010.

Just nu känns det väldigt tröttsamt med små söta barn och katter i akvarell... så jag tog fram mina promarkers och testade lite... Jag har inte lärt mig hur dom funkar än... men det kommer väl!


Idag...

Idag sjöng jag opera i 20 minuter utan att någon klagade.

Betyder det att dom vant sig eller att jag är fantastiskt bra på det jag gör?

Mika

Netdoktor.se

Alltså alltså!

Bästa sidan någonsin!!! Netdoktor.se! Här kan man sätta upp sig på en prenumeration där man varje dag får läsa senaste nytt inom allt som har med människor att göra!

Idag till exempel fick jag reda på att plast med plastämnet bisfenol A har ett bevisat samband med hjärtsjukdomar hos vuxna. (Denna plast finns bland annat i matlådor, vällingflaskor...) ( och för er som undrar: Ja! även i Sverige). Jag fick också veta att det nu utreds om man överdrivit rikskerna med H1N1 (eh! måste det utredas???)
och som inte det var nog så får jag läsa att fasta "purky" tuttar har större risk att drabbas av bröstcancer än "mjuka" lite mer "livsvana"... ;)

Kram
Mika

Cat fight!

Katter är konstiga djur. Jag jagar mina ungefär tre timmar varje kväll. Vi bråkar för fullt... dom springer undan lite lätt och jag följer efter och försöker resonera. Hahahaha... så här låter det:
Jag -Men kom nu  lilla du! Du har varit inne hela dagen...
Katt- --- (springer under bordet)
Jag- Du har inte kissat en gång!!! Skulle det inte vara skönt att komma ut???
Katt- --- (springer upp i trappan)
Jag- SLUTA TRAMSA! Kom nu!!! Jag öppnar dörren på vid gavel.
Katt- ---
Jag- Kom nu kissen, kissen!
Katt- ---
Jag går efter katten.
Katt- --- (springer upp under sängen)

...and so on... Jag vet inte varför jag försöker resonera... för är det något jag vet så är det att mina katter... ja dom kan jaga fåglar och så men... särkilt smarta och så är dom inte. Eller?

 


Lever vilt och galet!

Jag har nog skrivit det förut... men H E R R E G U D vad det är härligt med semester... även om barnen nog skulle leva "säkrare" på dagis. Säga vad man vill om bungyjump, fallskärmshopp och klättra i berg... jag tror inte adrenalinet kommer upp i samma mängd som när man släpper sina mest älskade favoritmänniskor i hela världen nerför en vit, alldeles för brant backe endast i en plastbalja. Eller när man tappar dom ur sikte på badhuset bara för att inse att hon står precis bakom en... Det var där vi tillbringade vår dag idag. På badhuset alltså... inget annat ställe i världen kan få en att må så bra över sin egen kropp som där. (Bara man väljer att sortera bort alla under 20 år förståss...) och OJ vad många märkliga människor man träffar där!!! Love it!!! Skulle kunna skriva en hel uppsats om dom!!! En kille stod och hängde vid poolkanten och snackade med en kompis... han sa att han inte kunde flyta.
Kompisen- Äh! Kom igen! Klart att du kan flyta!
Killen - Nej! Jag flyter inte!
Kompisen -Sluta nu!!! Alla kan flyta!!!
Killen- Nej det är säkert!!! Det är något skumt med mig!
Kompisen- Det tror jag inte på! (nu rätt så irriterad över sin tramsiga kompis)
Killen:- Men! Kolla här då!!! Sa han och "släppte" fötterna. BOMS så låg han på botten...
Skumma människor. Undrar om han hade tyngder i badbrallorna.

Vad jag svamlar! Marsch pannkaka i säng med mig! (Mmmmmmm... jag har bäddat nytt med frasiga lakan...)

Sömnig kram
Mika

Ps.Är det någon mer än jag som minns hur fascinerad man blev av att wintergames på Commodore64 kunde spela alla nationalsångerna då någon gång på 80 talet???Ds

Gårdagen som gick.

Först i tuschat tillstånd (skissen har försvunnit i röran så den får ni inte se...fniss):


...och några timmar senare blev den färglagd med akvarell gouache, mer tusch och en eller två promarkers:

Tuschstänkta kramar

Mika


Ljuva semester...

Igår:
Full fart nerför backen i pulka.
Varm choklad och ostsmörgåsar.
Ett varmt bad för frusna kinder och fötter.

Idag:
Spotify med Nina Simone.
Kaffe med mjölk.
Spinnande katt.
Tusch och akvarellmålning.

Mmmmmm... jag älskar livet!

Kram
Mika

Det går inget vidare...

...med plasten... redan första dagen med det nya plastinitiativet lyckades jag köpa en cd skiva... samt dra in tre kuvert med plast fönster... när jag åkte till Maxi för att handla mat blev jag, trots tidigare anti-plast-freak-tankar, riktigt förvånad över hur mycket som är förpackat i just plast. Så där går jag runt på ICA och känner mig alldeles överväldigad över all denna plast och okunskap. Jag är ilsket nära att slänga mig i andras vagnar för att demonstrera vad det är dom tar hem... och hur lång tid det tar för deras skräp att försvinna... och jag ser framför mina ögon hur vi alla drunknar i plast, äter plast, andas plast.
400 år tar det visst för en plastbit att förmultna. FYRAHUNDRA ÅR! Jag tror inte NÅGON tänkt att tupperware byttorna ska vandra i släktleden så länge.
Där mitt i all "trettondags shopping" vänder sig min mycket beslutsamma snart femåring mot mig och säger att hon önskar sig en mylittlepony i födelsedagspresent.
Jag förklarar kort och koncist med en medkännande röst att det mest troligt inte blir någon my little pony häst i present för vi lever bara 5 mylittlepony hästar från jesus födelse.
Jag tror inte hon förstod vad jag menade... det var tonfallet i min röst som gjorde att hon gav upp diskussionen direkt.

Nåväl... jag får ta min antiplastkamp vidare... men jag tror jag måste läsa på lite... vad händer till exempel med plast som bränns? är mjukplast och hårdplast lika "illa"? finns det miljövänliga plastpåsar? vilken plast kan man återvinna och vilka företag kan tänka sig att ta bort plastförpackningar???

Kram
Mika

Är, var, kan, kunde...

När jag började på mellanstadiet blev jag och min klass tilldelade två manliga lärare i åldern 63. Dom skulle göra sina sista år på skolan och någon smart rektor kom på iden att dom kunde dela på en tjänst... ingen tänkte dock på oss barn och den nivå vår utbildning skulle hamna på. Båda var från den gamla generationen då aga var tillåtet... den ena var/är snäll som ett lamm och höjde aldrig rösten. Detta resulterade i mycket lappskickande, tissel, tassel ja ni vet själva. Den andra mannen blev tvärförbannad och körde över oss med sin rytande ton och spottande sarkasmer vid minsta lilla antydan till sprall i benen.
Ingen av dom har hamnat på min tio i topp lista av pedagoger... och jag kan inte säga att jag minns mycket av deras lektioner... förutom en sak.
Herr Högt Blodtryck (kan vi kalla den ilskna) hade oss i engelska. En dag hade han skrivit en lista på blädderblocket som lydde följande:

Är - Var
Kan - Kunde
Skall - Skulle
Bör - Borde
Vill - Ville
Måste

Vi fick denna lista + en rad med glosor i läxa. Jag gick hem lärde mig glosorna och tänkte att "det var en konstig lista...". Nästa dag ville herr Högt Blodtryck att vi skulle ge honom ett av orden som stod på listan. 75% av klassen räckte upp handen (inte jag) och så sa han givetvis:
-Mika! Kan du säga något av orden på listan?
Jag blev supernervös och svarade:
-Kom...
-Neeej... sa herr Högt Blodtryck och spännde ögonen i mig. Det blev alldeles tyst i klassen och det kändes som att tiden stannade.
-På? svarade jag i ett nytt försök. Hans kala huvud blev alldeles rött av ilska och han spännde ögonen ännu hårdare i mig.
-Förzök igen!!! Saliv från hans ihopbitna läppar stänkte åt mitt håll. Min bänkkompis Annica viskade något åt mig men pulsen bankade så högt att jag inte kunder urskilja vad hon sa.
- ...eh... eh...  Nu var han så röd som man blir om man håller andan riktigt, riktigt länge och det såg ut som det skulle komma rök ur öronen på honom. Jag var livrädd och tackade gud för att aga var förbjudet.
- Kan det vara så att fröken Mika inte gjort läxan som vi kommit överens om??????? Fräste och spottade han fram.
Jag kunde inte svara utan nickade bara lite.
-Tror fröken Mika att hon kan lära sig dessa till imorgon? Bullrade han fram.
Jag nickade igen och började nästan gråta.
Hela eftermiddagen satt jag ute på baksidan och rabblade listan. Hela kvällen och halva natten memorerade jag den. Jag lärde mig den som rinnande vatten.
Nästa dag var det dags för eldprovet. Jag visste att jag kunde listan utantill både fram och baklänges... men jag blev så nervös när jag blev tilltalad och han bad mig ställa mig upp när jag skulle redovisa att jag långsamt, långsamt trevade fram orden.
När jag var klar sa han:
-Tills nästa gång gör du kanske din läxa.

...det är tveksamt om jag gjorde min läxa bättre till nästa gång... jag har alltid haft en tendens att vägra lära mig sådant som inte verkar har någon mening... inte för att jag inte vill utan för att mitt huvud koncentrerar sig bättre på det som verkar intressant och nyttigt... men denna gången lärde jag mig den mycket konstiga listan av ord. Japp det gjorde jag. Du kan väcka mig mitt i natten och jag kan rabbla den. Dessvärre har jag inte en aning om vad jag ska med den till...

Jag träffade min gamla lärare här om dagen. Den man som en gång skrämt mig så var så liten nu. Hans en gång sylvassa blå ögon såg lite rädda och frågande ut när jag sa hej till honom... och det lärde mig mer om livet än vad någon av alla hans lektioner gjort.

Kram
Mika

Ingenting försvinner... allt finns kvar!

Nyårslöfte nummer ett kom till genom en dokumentär om plast som jag såg i höstas. Den var otroligt bra och jag har inte lyckats sluta tänka på den... Hur plast aldrig försvinner... det bara går sönder i allt mindre bitar. Hur våra hav fylls av skräpet... nu minns jag inte hur mycket plast partiklar det var... men proportionerna plast/plankton var ungeför densamma på de ställen där dom stora "havsvirvlarna" möts. Hur båtar var ute och rensade skräpet och hittade plastsaker från 60 talet ute till havs... Efter dokumentären har jag uppmärksammat hur stor del plast som passerar mitt hushåll. Det är SJUKA mängder för ett material som inte bryts ner naturligt!!! Det finns i allt! Förpackningar, leksaker, möbler, kläder, kuvert...

Så nyårslöfte nummer ett blir att byta ut så mycket av plasten i hushållet som bara möjligt mot andra material... 

...och så skickar jag vidare till lärare och andra människor som har makt att påverka många människor... "En ocean av plast" heter filmen och ALLA borde verkligen se den!

A non-plastic-hug
Mika


RSS 2.0