Mikas atelje...

...häng med bara liiiiite till... Jag arbetar för glatta livet men SNART!!! Snart är jag färdig med alla mina bilder...och då kommer ni få en uppdatering som inte är av denna världen!!!! (Ja...eller i alla fall en uppdatering som innefattar massor av radiolyssning, kaffedrickande, målarfärg och en fantastiskt rolig tjejfest!)

So stay tuned!

Nu ska jag köra ett sista mastodont-natt-pass med dom sista illusarna!

Kram
kram
kram
Mika

...okej. Det är lördag. Jag är bjuden på fest. Tjejefest dessutom! Underbart!!!!
...men... (ja ni förstod väl att det måste komma ett men!) Jag har suttit vid det här skrivbordet dom senaste 7 dagarna och arbetat praktiskt taget all ledig tid (dvs mellan 16 till 18 timmar per dygn.)
Jag vet inte riktigt hur man gör för att ta sig härifrån.
Det är ju så mysigt och trevligt här vid skrivbordet... och jag tror jag har glömt både hur man svingar rakhyvel och maskaraborsten... kanske måste jag även prata med någon. Hur ska detta gå till?????????
Nej...
Jag får kalla på gubben eller barnen... så dom liksom kan bogsera mig härifrån på något vis.
Kanske slänga ett lakan över mig så jag inte ser vad som händer.

hm...

Mika

...min äldsta dotter har fått äran att, på dagis, ta med sig sin favoritbok och visa sina vänner. Detta ska ske nästa vecka och hon är oooootroligt stolt över att det är hennes tur (dom drar namnen i en påse...)
Jag frågade henne idag vilken bok hon ville ha med sig. Jag gick igenom hela bokhyllan... bok för bok... men nej. Ingen var boken med stort "B".
-Men mamma! Jag kan ta med din bok!!!
-Min bok?
-Ja! Den fiiina som du målat.

Åh! Är det någon där ute som har en jäkligt bra kopiator och bokbindarkunskaper??? Jag har på känn att det här är en sådan sak som inte kommer hända varje dag...

Kram
Mika

Status:
Skrivbordet är i en salig röra. Pennor, färg, kaffekoppar, papperstussar, penslar och pennor överallt. Min kropp gnisslar när jag rör på mig då jag spenderar i princip all tid vid skrivbordet. Jag är blek, törstig, kissnödig och dödstrött. Min "tänkta" deadline är på fredag och jag har i princip arbete för två veckor till kvar.
Men... jag ler. Ler stort och brett och jag skrattar! Skrattar högt och hjärtligt åt saker som är roliga.

Jag mår så bra! Tänk om alla fick göra det dom brinner för.

Kram
Mika

...nu har jag verkligen sumpat min chans att bli ett modelejon. Följande hörde jag på radion här om dagen:

"....ja, alltså nu är det mer matchande kläder som börjar gälla... innan skulle det ju helst se ut som man bara tagit på sig det första bästa man hittade..."

AAAAAAAaha! Det förklarar såååå mycket av mina tankar när jag tittat runt på allstädes modebloggar. Jag har nämligen inte fattat ett skvatt av hur dom är klädda och jag har känt mig SÅÅÅ gammal (det gör jag nu också när jag ser att jag skrivit ordet "allstädes"...vem sjutton mer än jag och alla över 93 använder det ordet?). Sedan kom jag på att detta var min gyllene chans att bli ett modelejon! Ja till och med deras guru!!!!!! Jag är nämligen OOOOOTROLIGT talangfull på att ta det första bästa när jag vaknar!

...sedan kom jag på att nu är det matchande kläder som gäller igen...

Nåväl! Lyckan var kort men ack så god...och dom säger att det är ungefär 10 år tills trender kommer igen. Jag siktar på 2020!

Lev väl!
Mika

1. Man får inte strypa katten.
2. Man får inte strypa katten.
3. Man får inte strypa katten.
4. Man får absolut INTE strypa katten.
...och så det sista felet som var svårast att upptäcka:
5. Man skall icke strypa sin katt!

Så det så!

Gör om gör rätt!

Kram
Mika

Vi har haft en cykel ståendes ganska länge i förråd då dottern vår inte riktigt känts redo för en tvåhjuling. Idag tog gubben fram den till henne och hennes kommentar var:
-Får jag inga småhjul (=stödhjul)?
-Nej! Säger gubben som vikt dagen åt att kunna lära henne cykla.
Nu vet jag inte med er... men mitt minne av att lära sig cykla innebar ganska många fall... gråt, missmod, tvång, skrik, fler försök och en skrapad näsa.
Hon tittar på cykeln. Gubben hjälper henne upp och håller henne. Hon trampar två tag på tramporna och han släpper henne i viss förväntan över att hon ska ramla... men nej... ungen cyklar iväg... bara så där...

...ibland blir man förvånad!

Kram
Mika

...jag skulle verkligen kunna vänja mig vid det här.

07:00 Vaknade
07:10 Åt frukost och gjorde i ordning barnen till dagis.
08:00 Lämnade barnen på dagis
08:30 Kokade kaffe
08:32 Serverade mig själv en kopp utmärkt gott kaffe.
08:33 Satte på P3 och började måla.
12:50 Fascinerades över att klockan redan var 12:50
13:00 Åt lunch
13:05 Målade vidare
14:45 Åkte och hämtade barnen.
15:30 Blir bjuden på glass hos fru B.
17:00 Middag
18:00 Bolibompa
19:00 God natt till barnen
19:05 Målar lite till...
00:50 Fascineras över att klockan redan är 00:50

Åh... precis så här vill jag ha det varje dag! Som en riktig illustratör... vänta nu... jag ÄR en riktig illustratör nu ju!!!! Ju! Ju! Hahaha!

Målar-godnatt-kram
Mika

...jag bara satt och drog lite linjer med pennan. Sjukhusvistelsen var perfekt för detta...

Just det!!!! Vill ni läsa mer om mitt projekt... så kan ni gå in och titta här: 2.6miljonerklubben . My Blomkvist som jag samarbetar med gästbloggar denna veckan!

För att göra en låååång historia kort:
1. Jag kom aldrig till stockholm.
2. Jag hade ont i magen lördag söndag.
3. Vaknade natten mellan söndag och måndag med panikont i magen och feberfrossa. Tänkte att "Om jag ska åka till Stockholm så måste jag ha penicillin NU!" (Jag trodde att det var livmodersinflammation!)
3. Jag blev inlagd akut för blindtarmen.
4. Jag blev nersövd för en stor operation men det blev endast ett titthål.
5. Jag har mer ont nu än när jag åkte in... på ett annat sätt bara... ett bättre sätt men ändå...;)
6. Jag fick behålla min blindtarm för den var det inget fel på. Däremot kunde det kanske vara körtlar som sitter i samma område som blindtarmen (kallas enligt den stora vida webben "körtelmage")... detta kan man få efter en halsinfektion.
7. Nu sitter jag här med två titthål i magen, en stockholmsresa fattigare... med blindtarmen kvar...

Summa sumarum:
Mitt öde ville verkligen inte att jag skulle till Stockholm denna gången. Jag ligger fortfarande i startgroparna för att resa men kommer  gång på gång ihåg att så inte alls är fallet... och då tänker jag istället: Nej! Just det jag ska operera bort min blindtarm!... och då: Nej! Just det den var det inget fel på!

...men? vad var det då som skulle hända? vardag? EEEh... näe... trååååååååkigt!

Snacka om antiklimax!

Well, well! Jag är inte helt utan erfarenhet! Jag har blivit barberad på ett väldigt bryskt sätt som jag i min vildaste fantasi aldrig skulle få för mig att göra själv. Jag fick vakna upp som snövit i ett rum som badade i solljus och fåglar flög kvittrande runt helt lagligt. Jag delade rum och många skratt med en underbar dam. Jag fick prova på att ringa, hög som ett hus, runt till nära och kära och fnissande berätta att dom inte tagit bort någon blindtarm.
Jo just det! Jag har dessutom lärt mig att Grey´s anatomy serien är inte helt olikt Halmstads sjukhus. Läkarna jag träffade här var unga, snygga och väldigt fräscha... lite för unga och fräscha kanske för att man ska våga lägga livet i deras händer... och EXTREMT sugna på att operera!

Blindtarmskram
Mika