Mikas atelje...

Jag kan gå i flera år utan att uppsöka läkare för någonting.

Då menar jag inte att jag är helt symtomlös. Det är liksom lite problem här och där... en envis vårta på foten, ett misstänkt födelsemärke, ont i magen när jag äter apelsiner, huvudvärk som gör att man ser snöflingor... men jag uppsöker inte läkare. Det slutar alltid med att jag tror jag har cancer eller något annat livshotande symtom (detta händer ungefär var tredje år...) och DÅ beställer jag tid hos läkaren.

Och då låter det så här:

Syster Ulla -Läkarkliniken, syster Ulla!
Jag -Hej! Jag heter Mika och jag vill boka tid hos läkaren.
Syster Ulla -Jaaaahaaaa.... och vad är felet då?
Jag -Eh... jo... jag har en vårta på foten...
Syster Ulla -Jaaaahaaaa... har du provat... (radar upp olika hemmakurer och berättar lite roliga historier om vårtor)
Jag -Eh, jaha... nej men det kan jag göra... Men jag vill också träffa honom för att jag har ett misstänkt födelsemärke, ont i magen när jag äter apelsiner och så ser jag snöflingor när jag har huvudvärk på höger sida... och sedan är jag helt säker på att jag har cancer i mitt vänstra bröst!... sedan funderar jag lite på det där med åderbråck som jag har i höger knäveck efter mina graviditeter... kan man göra något åt det???

Det känns lika jobbigt varenda gång. Som om jag är en hopplös hypokondriker som stalkar min läkare. Så är ju inte fallet!!! Jag försöker spara tid för min läkare... och ta allt samtidigt liksom... och det slutar alltid med att jag inte riktigt blir tagen på allvar... tror jag i alla fall...

Kram
Mika