Mikas atelje...

Det är svårt att göra "ingenting" och att hela tiden försöka hålla sig i nuet. Mitt huvud vill hela tiden planera, bestämma och gärna fantisera.
Kanske är det därför det känns som att tiden går så jäkla fort. Man funderar över julafton som kommer, julafton som var, planerar en kräftskiva som kommer, tänker lite på hur det var när man var 7 år gammal, tänker på när den Stora blir 7 år gammal, tänker på ens egen död... osv. och så helt plötsligt kommer jag på mig själv att jag faktiskt står HÄR och NU och borstar tänderna.

...man missar väldigt mycket av livet som faktiskt är när man hela tiden är någon annanstans.

Tänk själv hur närvarande du var när du var liten. När du satt i skogen och vände på kottar eller lekte med vatten i mammas vask. Inte sjutton stod du och planerade vad du skulle säga till grannen nästa gång han kommenterade att det är dags att klippa gräset.

Jag tror att min "hela-tiden-på-väg-mentalitet" har smittat av sig på barnen också:

Lilla- Mamma!
Jag -Mmmmm...
Lilla- Vart ska vi idag?
Jag -Ingenstans...
Lilla - Vem kommer hit då?
Jag -Ingen...
Lilla -*funderar*...men mamma... varför har vi då borstat tänderna?

Hahahahaha.... sötis!