Yoda.
"Långa ben jaj har. Armar jaj också har!" (Jaj=jag)
eller det eviga mantrat:
"Kan fälv!!!! KAN FÄLV!!!!!!!!!! FÄÄÄÄÄÄÄLV KAN JAAAAAAAJJJJJ!!!!!!" (fälv=själv)
eller
"Mamman lilla. Här sitt ner du nu. Tårta du äta! Bakat jag har!"
eller diskussionen vi har just nu:
"Måla dig?"
"Nej måla på pappret!"
"Dig måla?"
"Måla på pappret!"
"Måla min hand?"
"Nej måla på pappret!"
"Måla min andra hand?"
"Nej måla på pappret!"
"Måla min TUMME!"
"Nej... måla på pappret!"
Tystnad.
"Måla A!!!!"
Jättenöjd två åring närmar sig sin skrikande storasyster beväpnad med både färg och pensel...
Det finns nog ingen ålder som är så fascinerande som två år. Dom har ena foten i bebislivet och andra i barnlivet. Allt är nytt och ska testas och dom påverkas av allt och alla. Underbart och arbetsamt på samma gång... men oj vad man ändrar sitt synsätt på saker och ting när man umgås med en.
Så där ja! Nu var visst både ansiktet och händerna målade svarta.
"Nyggt mamma! Nyggt!" (Nyggt=snyggt)
Dags för en session i badrummet!
Kram
Mika
:) Underbart! :)
Haha, va gulligt! Bara gulligt, inte det minsta jobbigt, eftersom det är hela 13 år sedan jag själv hade en tvååring (och man glömmer, som bekant, det som var jobbigt och minns det goa!)
Jag undrar lite försynt varför mitt namn hela tiden faller bort när jag skriver kommentarer här. Du har inte blockat mig hoppas jag?
//Nilla
ha ha underbart, det var som att läsa min konversation med min 2-åriga dotter...helt underbart!Kram
Nilla: Nej du är inte blockad...hahaha...ditt namn går ju in hälften av gångerna i alla fall... 13 år sedan! Tiden gick fort va? Jag kan inte tänka mig ett liv utan dom just nu... inte ett helt liv med en tvååring heller för den delen. ;)
Christina: Ja just det! Du har oxå en tvååring... hm... kanske skulle vi sammanföra dom så kan dom måla varandra?
Linda: Ja det är verkligen det... men ibland önskar man att man fick blogga i fred... utan fadäser...
