Mikas atelje...

Hade en kär vän från Sydafrika på besök idag. Eller, hon bor i Sydafrika men hon är från Sverige. Hon ser det som är typiskt svenskt på ett helt annat sätt än vad vi kanske gör.
På hennes resa till Sverige delade hon plan med en grupp "Malmöiter". Det var vad jag förstod minst ett barn bland malmöiterna. När dom satt och pratade så lät det så här (läs med skånsk bred dialekt):
Pappan: Näer vi neu kuommor him fourrr nij berätta föur farmour o faurfaur vaú nij sitt, gjort o köbt!
Översättning: När vi nu kommer hem får ni berätta för farmor och farfar vad ni sett, gjort och köpt!
Min vän nästan kröp ihop i sin flygstol när hon hörde den meningen... tydligen är det väldigt svenskt... det finns ett slags behov av att se, göra och köpa här som inte finns där.
Jag har aldrig tänkt på det förut... men det stämmer in så bra. Det är vad vår vardag är kantad av... man ska se nya spännande saker, göra nya saker och köpa nytt, nytt och nytt (gärna på loppis... bara du handlar). För annars "producerar" man ju inte! Det händer ju inget!!! Eller?

Vad hände med att bara vara?

Har vi för lite vettigt att göra och sysselsätta oss med? Har vi för mycket pengar? Mår vi verkligen bra av att hela tiden jaga nya upplevelser och nya ting?

Imorgon ska jag öva mig på att vara i nuet och jag ska banne mig inte handla en enda pinal (utom möjligtvis en glass... men då bara för att njuta av dået... alltså nuet fast då.)!

Kram
Mika

Premenstruellt syndrom, PMS, är ett samlingsbegrepp för olika typer av fysiska och/eller psykiska besvär under förstadiet till menstruationen och som i vissa fall kan utgöra ett handikapp. PMS-besvären är mest uttalade 3 – 10 dagar före mens men många kvinnor kan även ha uttalade besvär vid ägglossning. Det är ofta de psykiska symptomen som dominerar vid PMS. Stämningsläget förändras i riktning mot nedstämdhet och kvinnan blir känslomässigt instabil. Det gäller allt mellan "att känna sig olycklig" (vara dysforisk) till verklig depression. Däremellan ligger tendens att bli irriterad, intolerant, orolig, grälsjuk och aggressiv. Vissa kvinnor kan även uppleva olika typer av smärta. Bland annat eftersom kroppen behåller mer vätska dagarna innan mens och orsakar allmän viktökning och svullen mage. Många kvinnor får även ömmande bröst, ryggont, migrän eller känner sig allmänt illamående. Vid dessa perioder kan en del kvinnor bli sugna på choklad.

Amen!

...jag är så sjukt mallig, nervös och sketaglad i hela kroppen!

När jag var liten så fylldes huset av människor, stora som små. Alla rummen fylldes med sängar och väskor. Det fanns alltid någon att prata med och ville man inte kunde man alltid gå och lyssna på någon annan.
Vi lekte ute till sena kvällen, byggde kojor och var på stranden. Gjorde utflykter till Danmark, "staden" och skogen. Och veckorna efter att alla samlats hos oss så packade vi bilen full och for till Holmsund i Norrland eller dom vita stränderna i Blekinge där det var lika trångt och ljudfyllt som hemma.

...så det här känns inte alls igen... inte alls... och nu tänker jag inte komma med någon hetsigt gullig positiv kommentar! Nope! I fucking hate this summer och all tomhet den kommer med.

Mika

1. X (givetvis har jag flest kakor och efterrättsrecept! Socker och jag är nästan bästa vänner (utom när det envisas med att liksom krama mig envist om midjan! Det gillar jag inte!)

2. X 5780 gånger avbröt barnen mig! Höll på att få spader men lärde mig snart att svara med ett frånvarande "Mmmm...".

3. 1. Döpte pärmen till "Tuta och kör!" Den enda vettiga förklaringen jag har till det är att alla recepten är testade och godkända av mitt eget provkök... det är alltså bara att välja ett recept och sedan "tuta och köra!".

4. 2. Eländet tog 2 timmar...vilket är ganska ironiskt då jag suckat över pärmen SÅ många år!

5. X Det finns exakt 2 uttalade GI recept i min pärm... för det är exakt så många GI recept jag provat som jag verkligen tyckt om! (Jag ska lägga ut thai frikadeller här någon gång!!! Mmmmmmmmm.... det är så SJUKT gott!)

Och det var det hela! Av alla hundratals... nej... tusentals svar jag fått in så hade ingen alla rätt. Sorry! Bättre lycka nästa gång! ;)

Kram
Mika

Jag har gjort det omöjliga!!! Jag känner mig helt OSLAGBAR! Jag har renskrivit och satt in ALLA mina favoritrecept i en pärm! Jag har gått och sneglat på den pärmen i snart  tio år och suckat högt varje gång jag skulle leta efter recept bland lösbladen.

Men nu är det gjort!

Så här kommer quizzen!

När jag sorterade alla recepten; vilken hög innehöll flest blad?

1. Kött och fisk.
x. Kakor och efterrätter.
2. Matbröd

Hur många gånger blev jag avbruten av orden:
"Mamma! Titta på miiiiiiiiiiig!"

1. 2650 ggr
X. 5780 ggr
2. 33.556.000 ggr

Vad döpte jag pärmen till?

1. Tuta och kör!
x. Kulinariska recept för vardag och fest!
2. Vår kokbok.

Hur lång tid tog eländet?

1. 4 veckor
x. 3 dygn
2. 2 timmar

Hur många (uttalade) GI recept finns det i min pärm?

1. 78
x. 2
2. 0

Om NÅGON lyckas med rätt lottorad ska jag belöna dom rikligt!

Kram Mika

*ring-ring*
-Hej det är M!
-...jaha... är det Johansson?
-Nej, då har du tyvärr kommit fel.
-Jag har ringt *******.
-Ja... det är här.
-Jamen då har jag kommit till trädgårdstjänst.
-Nej det har du inte.
-Jo det är ni som har trädgårdstjänst!
-Nej det är det inte.
-JO det är det!!!!
-Nej. Det hade jag vetat!
-Jaha...
*klick*

Sitter i skrivandets stund och funderar på hur det hade varit att ha företaget "Trädgårdstjänst".

Kram
Mika

...men man kan inte.

Man är bunden av en slags offentlig tystnadsplikt.

För vissa saker talar man inte om... eller?

Pweeeeeeeeeeeeeeuh... det lättade lite på trycket i alla fall.

Det verkar som att ju mer jag har att säga... desto tystare blir jag här på bloggen och vise versa... Jag ska komma på något att blogga om till imorgon. Jag lovar.
Frågan är bara vad ni egentligen vill läsa... eller vill ni kanske hellre bara ha bilder???

Kram
Mika

... med ett kort. Det stod:
"Tack för att du tog så bra hand om oss!!!"

Jag känner mig lite som en hjältinna... och väldigt tacksam. Om dom har tid att köpa blommor idag så måste det ju betyda att alla mår bra!!!

Hjältinne kramar
Mika

Ps, Lyckades köpa en påse M&M och äta alltihop utan att tänka efter. Jag känner mig som en gul M&M nu... rund, svullen och senapsfärgad (kan meddela att brun utan sol färgen utökat området från knäna...) mår även lite illa... men kan inte säga om gula M&M´s gör det vanligtvis. Ds

Helt dött på denna bloggen! Antar att ni ligger som förvirrade valar i vattenbrynet och plaskar! Det gjorde jag efter många om och men.
Dagen började med att jag fick ett infall att smörja in benen med brun utan sol. Så det gjorde... (jag gjorde det efter konstens alla regler med peeling och annan kräm innan...) När jag var klar så ser jag på tuben att bäst före datumet passerat för längesedan.
"Skit-samma!" Tänkte jag.
Vid lunch inser jag att det enda stället som brun utan sol krämen verkat är på mina knän. Hahaha... ser ut som jag knäat hundbajs.
Nåväl... den stora ville så gärna åka till stranden...och SOM HON KAN TJATA!!! Men jag ville verkligen inte visa upp mina hundbajsknän (tramsigt jag vet...)
Då smäller det till utanför huset. Låter som något tappat 75.000 flaskor mousserat vin ute på gatan. Jag hör barngråt och springer dit. Två bilar har krockat (jävla trafik!) och i den ena bilen satt två barn. Mamman gråter och pappan pratar redan i telefon (detta kallas pappa beteende!) med något som verkar vara försäkringsbolag.
Jag böjer mig över staketet och frågar mamman hur det är med dom. Hon tar sig för nacken och börjar gråta. Då gråter hennes barn ännu mer.
-Jag ringer en ambulans så dom får kolla er.
Snart är cirkusen i full gång. Jag verkligen avskyr vägen nedanför oss och jag tycker så synd om familjen som stod där. Mamman som försöker lugna sina barn trots att hon är chockad själv... så jag ber dom komma upp och sätta sig på vår uteplats. Det tog inte två sekunder för henne att säga ja.
Jag småpratade lite med dom innan räddningspersonalen kom och någonstans inser jag att detta kan hända när som... att livet liksom kommer inpå en och allt ändras.
När dom satte alla i nackkrage och tutade iväg med dom i ambulanser så bestämde jag mig för att ta till vara på varje minut och åka till stranden trots hundbajs-knän. Att packa gick i ett huj.
Vi badade och njöt av det varma vattnet. Barnen tjöt av glädje när jag busade med dom.
Jag insåg lite försent att jag glömt ombytes kläder till mig själv. Så jag drog på mig en klänning till midjan och tog av mig bikinitrosorna för att det inte skulle bli så förbaskat blött i bilen. Dessvärre tog vinden tag i kjolen när jag passerade ett pensionärspar och jag blottade inte bara mina hundbajsknä för dom. Nej jag är ganska säker på att dom fick en bra utsikt över min vita rumpa också. Först blev jag ganska generad, men vad tusan! Jag kan bjuda på det idag!

Jag skulle tömma min kamera på bilder ikväll och visa så härligt vi hade det...men inser att jag inte hittar "den-där-manicken-man-kopplar-kortet-till-datorn-med". Och jag som tog så fina badbilder (inte på knän eller rumpor dock...;-)).

Karma-kram
Mika

...denna sommarmånad. Allt tycks roligare, mer exotiskt, varmare och trevligare.

Idag var en sagolik dag med sovmorgon, shopping, glada barn, stranden och, hör och häpna, till och med jag badade. TVÅ GÅNGER! Barnen älskade det! Jag var delfin och dom åkte "släde" efter. Ljuvligt!

Igår hamnade jag mitt i en Vietnamesisk grillafton! Hur härligt som helst! Jag befann mig på en väldigt svensk Ernst-Kirschtieger-koloni och åt jordgubbar, när den blivande ägaren till grannlotten, hennes familj och vänner kom och hälsade på. Det tog inte lång tid förrän grillen var i full gång och luften fylldes av rök med dofter från exotiska kryddor, främmande språk och härliga skratt. Vin serverades och berättelser ur liv byttes. Den svenska tryckande värmen byttes mot en känsla av att vara långt borta i fjärran land i en annan kultur. Om jag får välja så gör jag gärna om den resan många gånger till.

Jag önskar så att jag haft med mig min kamera... jag vet inte varför jag låter den ligga i vila... Nåväl... jag tar med den imorgon!

Ser fram emot morgondagens eskapader!
Kram
Mika

...Karin la märke till något roligt... Nämligen att Pettsons gardiner och min klänning påminner ganska mycket om varandra... Jag känner inte Karin "på riktigt" eller irl som man också kan uttrycka det... så inte kan hon veta att jag läste just den boken för barnen igår... nu känner jag mig som guvernören till barnen Von Trapp... hopplöst otrendig men lycklig ändå.

Inspiration kan komma var som helst ifrån...

Nu ska jag ut och sjunga höga toner på en kulle någonstans... ;)

Kram
Mika

...om jag fick bestämma. Men nu får jag inte det... så jag går i det jag lyckas rota fram i garderoben. Men om jag hade en snabb personlig sömmerska/skräddare och obegränsat med tyg så skulle hon/han få sy ihop det här till mig idag. Känns färgglatt och kul! Gillar tanken på att ha flera lager med transparent tyg så att benen så sakta blir synliga.
Gillar lila spetsar på gult tyg och turkosa skor som sticker ut.

Jag har semester!

Ljuvlig mening det där:
"JAG HAR SEMESTER!"
Sa den ungefär 763 gånger i fredags efter vi stängt butiken till alla stackars sommararbetare som pluggar hårt under hösten och våren och sedan får arbeta ännu hårdare under sommar och jul.
Men å andra sidan så ska dom ju göra något vettigt med sina liv som inkluderar att tjäna pengar... så dom kan gott ha det!

Jag inledde min semester med att hälla upp ett glas med rose... detta glaset höll jag i handen när jag två minuter senare somnade med ett leende i soffan. Måste förtydliga här att jag inte hann dricka något vin innan jag somnade. Annars kan ni kanske få för er att jag svepte det och däckade. Och det vill jag inte... nej jag somnade av ren och skär utmattning. Precis som det ska vara.

För är det inte så... att sista dagen innan semestern ska börja så är det nästan olidligt att gå till jobbet. Och när man väl är där så seeeeeeegar sig minuterna fram... precis som det ska vara! Allt går emot en och man har aldrig fått dummare frågor eller dummare svar... precis som det ska vara. Så när man väl inser att det är dags att gå hem... då är det såååååå ljuvligt! Precis som det ska vara.

Semesterkramar
Mika

Var ute och tog ett glas vin med några tjejer från jobbet. Vi kom in på ämnet filmer och tv-serier och som en blixt från klar himmel nämndes serien "Mitt så kallade liv." ("My so called life")
Jag kan inte riktigt förklara vad denna serien gjorde med mig. Den tog upp ämnen som alla tycktes beröra mig in i det innersta. Det var den serien som tycktes handla om mig och allt jag gjorde. Det var serien som fick mig att skriva en roman (en riktigt cheesy historia... men lång som en följetong...)
Jag hade alldeles glömt bort denna serie fram tills härom kvällen. Så jag gjorde det oundvikbara. Jag beställde boxen.
Igår var det premiär. Gud vad nervös jag var. Skulle det visa sig att den var så bra som jag mindes eller skulle det bara vara en evig vältran i tonårsfinnar och obesvarad kärlek.

Denna scenen minns jag som igår:

... ljuva 90tals förälskelse... inga sms...inga e-mail...

Jag tittade och visst... jag kände igen mig... och blev lite förvånad... för vad jag DÅ tyckte var ganska normalt och respekfullt beteende är inget jag skulle rekomendera idag....vilket leder mig till nästa steg... för jag relaterar inte till 15 åriga Angela längre... hahaha... HEMSKA tanke! Jag ser mig själv i hennes mamma... hennes en gång så störiga, regelsättande, nervösa, påle-uppe-i-arslet mamma känns som den mest sympatiska och klokaste karaktären i hela serien. Vart är jag på väg egentligen?

Slutsats:

Är du tonåring eller har du en tonåring i familjen? Se till att se den... annars missar du visdomar som:

"When someone comments on your parents...there is like really nothing to say... its like a stun-gun to your brain..."

 

Nostalgiska kramar

Mika

...fick mig att låta riktigt, riktigt gammal. Jag sa:

-Jag minns när internet kom!

Det var i samband med att jag satt och lunchade med sommararbetarna på jobbet. Jag fick förklara att "när det började så fanns det inte sidor att titta på utan man liksom mailade... och det tog lååååång tid för mailen att nå fram..."
Dom tittade konstigt på mig. Jag förklarade att detta var när jag gick på högstadiet och vår skola "fått" tillgång till fenomenet ganska tidigt. Just då, när jag var 14 år tyckte jag att det hela var ganska menlöst. Vi skrev till en klass i USA och berättade om saker dom skulle kunna uppleva om dom kom och besökte Sverige... och dom skrev om USA till oss.
Det tog DAGAR att få svar och då fick man det på sånt där list papper som är perforerat och i två lager.

Sedan räknade vi ut vilket år detta hände... och då säger sommarkillen:
-Hahaha! DÅ föddes jag!

...som sagt... jag minns när internet kom...

(Min sambo som är äldre än mig påpekar nu att han "...minns när det INTE fanns internet på någon skola". Han är snäll han!!!)

Kram
Mika

...varför det är lugnare än vanligt här så kan jag meddela att jag (tack! tack! TACK!!!) har fått ännu ett fantastiskt roligt uppdrag som illustratör... från samma företag som anlitade mig sist.
Denna gången ska jag göra planscher till barn/ungdomar med tänkvärda ord... roligt och klurigt. För vad vill man ha på sin vägg som pre-vuxen men ändå inte barn?
*klura-klura*
Var hos V idag som har en dotter på 11 år... jag frågade henne vad hon trodde. Svaret blev:
-Kändisar och djur. (så la hon till några namn på vad jag antar är kändisar... jag kände mig jättegammal som inte kände igen namnet på en enda... för att verka ung och hipp stod jag emot lusten att fråga vilka dom var.)

...så nu sitter jag här och har en viss prestationsångest...

Kram
Mika

...jag kan inte låta bli att fundera över gamla kärlekar den här tiden på året... och hur olika dom varit!
Hur man kan känns så olika för olika människor och kalla dom alla kärlek... dom säger att samerna har 100 (?) ord för snö... jag borde komma på i alla fall 10 för ordet kär...
Så här i efterhand ler jag ganska gott åt minnena jag har med pojkarna i mitt liv... men då var det blodigt allvar. Jag har varit tillsammans med rötägg och varit ett rötägg själv. Jag har varit hopplöst förälskad i allt från kändisar till grannen i huset jag bodde i. Jag har lovat och jag har svikit... jag har sagt att jag varit kär men känt annorlunda inuti, jag har förnekat kärleken men inom mig har det stormat av varma känslor. Jag har fantiserat ihop hela liv tillsammans med andra och bytat objekt för min kärlek flera gånger i veckan.
Men en sak är märklig... jag har alltid vetat vem den rätte var... ända sedan den dagen han vände upp och ner på mig och hela min existens.

Kram... (en kärlekskrank)
Mika

...är jag en workoholic?

Hur kvalificerar man sig till en sådan?

Som jag ser det har jag tre arbeten:

1. Truckförare, flaskuppplockare, vin och väder-pratare på Systembolaget.
2. Barnskötare, städerska, trädgårdsmästare, snickare, målare, gräsänka och alltiallo här hemma.
3. Kluddare, målare, bloggare, stickare, illustratör, fotograf, jobbraggare, promoter så ofta jag får en minut över.

...mina arbetstider är mellan 06:00 till 00:00. (Resten av tiden lägger jag på något så banalt som att sova.)

Jag blir lite lätt ängslig och nervös när jag inte får sköta i alla fall ett av mina arbeten.

Så... jag frågar igen:

Är jag en workoholic?

Kram
Mika

Finns det något vi pratar mer om med främlingar än vädret??? Jag tror inte det. Inte där jag jobbar i alla fall... jag tror till och med att vi pratar MER väder än vad vi pratar vin och drycker.
Så vad har vi egentligen att säga om vädret? Absolut ingenting vettigt i alla fall! Många verkar tro att det är någon som jävlas med dom medans andra ALDRIG är nöjda.
Dom flesta vill att solen ska titta fram... och när den väl gör det så bäftar dom " Usch... vad klibbigt det är!".
Det finns egentligen bara i ett scenario när alla verkar glada och lyckliga över vädret och det är när det varit 37 grader varmt och kvavt i en vecka och så bryter ett svalkande åskväder ut.
En lättnad sprider sig över befolkningen och man andas ut.
Men ändå är det ingen som önskar sig åskväder...

En sak vet jag om vädret som ingen annan riktigt verkar förstå och det är att det blir ingen riktig, traditionell, genuin midsommarafton utan regn.

Så det så.

Glad midsommar
önskar
Mika.