Mikas atelje...

Varje år vid den här tiden blir jag alltid begravd... av vinterkläder. Då menar jag inte dom jag har på mig... nej... dom som ligger i hallen! Min andhämtning blir lite mer flämtande och pulsen stiger en aning varje gång jag tvingas ut i hallen. Det största stressmomentet i min vardag är klockan kvart i sju på morgonen när jag ska leta fram kläder till två små trötta barn. Så har det varit fram tills nu... för idag hände något som känns som en lottovinst.
Min vän C. var här och räddade mig från drunkningsdöden.
Jag gjorde ett litet klagande ljud och gurglade nerifrån botten av klädhögen. Ett tu tre så hörde jag ett muntert:
-O-hoj! Kvinna överbord! Hämta galgar och skänk henne en flaska rom! (Det sa hon förstås inte... men det passar i drunknings metaforen...nåväl...)
Sedan stod jag bredvid och räckte jackor, halsdukar och skor...i ungefär 20 minuter...

Något som känts som ett evighetsgöra för mig fixade hon på 20 MINUTER! Och dessutom gjorde hon det med ett leende och med kommentarer som:
-Jag älskar sånt här! Att organisera och pyssla...
Underbara, pyssliga C! Tack!!! Jag funderar starkt på att anställa dig på projektbasis!!!
Lyckan och lättnaden jag upplevde när hon var klar var mycket märklig... inte undra på att dom skriker "Oh my god!" och gråter på inredningsprogrammen...

En oh-my-god kram

Mika